Svensk hardcore har, efter glansdagarna i mitten på nittiotalet, fört en tynande tillvaro och tagit steget ner i underjorden igen. Till mångas förtret och vissas glädje ska tilläggas. Refuseds framfart och efterföljarnas framgångar sågs inte på med blida ögon från ”scenen”, ett synsätt som får ses som helt idiotiskt. Traktor bryr sig föga om detta. Med tydliga passningar till nyss nämnda band ger de ut en samling låtar på Sequence the sequence som fullkomligt sprudlar av energi, spelglädje och sväng. Där många samtida band inom genren är musikaliskt skickliga glömmer de ofta det ack så viktiga svänget. Eskilstunakvartetten glömmer inte och rör sig fritt mellan stilar såsom post-hardcore, screamo, postrock och rak indierock, vilket inte ligger dem i fatet på grund av ett genuint låtsnickrande.

Fans till The Blood Brothers och norska JR Ewing kommer antagligen ta denna andra fullängdare till sina hjärtan. Själv hör jag The Locust och sorgligt bortglömda The Outstand i musiken. Att det är svensk hardcore går inte att ta miste på, här finns det omisskännligt svenska som genomsyrar stilen. Utan att vara alltför analyserande beror det mycket på en rakare approach där rockmusiken aldrig kommer i andra rummet till förmån för exempelvis texterna eller image. Traktor har även dem anammat den patenterade mixen av svårmod och aggression och gör det sannerligen med den äran.

I vansinnigt ösiga Drawn knives and bent knees visar bandet upp sig från bästa sidan och levererar Drive Like Jehu-minnande tongångar vilket ska premieras. Hade alla spår legat på den nivån hade det varit full pott i betygskalan. Ouvertyr inleder med ett ljudlandskap a’la Explosions in the Sky för att längre in i låten utvecklas till något Isis kunde spelat in på Oceanic.

Efter debutskivan Lights, utkom 2005, hade jag svårt att se att Traktor skulle stå ut från mängden. Jag är den första att ursäkta mig, jag hade fel. Sequence the sequence cementerar ställningen som ett av de mer intressanta svenska banden inom indierock/hardcore idag. Tillsammans med Alarma Man, The End will be Kicks och Knife & Ape är de grädden på moset.