Med en pappa som är Söderhavskung på Kurrekurreduttön – eller i alla fall ett par föräldrar som är gamla rockrävar och bor på en bergstopp i Portugal med en massa djur – kan jag inte låta bli att tänka på Pippi Långstrump när jag läser om Lykke Li. Det kanske är en konstig parallell, men där finns en rotlöshet och en rastlöshet, men framför allt en självklarhet. Här är en ung dam som tar för sig av livet, som inte tänker låta en massa slentrianmässiga regler stå i vägen. Lykke Li verkar vara väldigt säker i sig själv och var hon står, med en väldigt pragmatisk syn på livet.

Jag är en ungdom. Det här är mina berättelser. Alltså är det ungdomsberättelser.

Och så är det ju med Lykke Lis Youth Novels. Det är så självklart, helt enkelt. Det är stilsäkert och välpolerat. Under Björn Yttlings ganska svala och hårda produktion blänker Youth Novels. Med Lykke Lis lena stämma, några år ifrån att låta lika sårbar som Robyn, låter det naivt och kaxigt på en gång.

Kanske är det sedan just Lykke Lis rastlöshet som speglar sig i att Youth Novels spretar ganska kraftigt musikaliskt, vilket i sig inte är någonting dåligt. Det svänger utan att blinka mellan tillbakalutat Morcheebagroove i I’m Good, I’m Gone och Justicebarnkörer i Breaking It up.

Tyvärr spretar dock skivan även rent kvalitetsmässigt. Lykke Li radar upp flera smultron på sitt timotejstrå, men tyvärr också några mindre intressanta, som This Trumpet in My Head.

Men om Lykke Li inte blir alltför rastlös och tröttnar på oss, har vi förhoppningsvis en strålande fortsättning att se fram emot.