De är från New York. Jag tror det är därför de tycker allt är så oviktigt. Som att man inte behöver släppa med allt som spelar roll på en skiva. Eller så är det tvärtom. Att singeln, den där sjuan på det där bolaget är grenen. The Explosion.

Senaste skivan, Damage, var ju också The Jon Spencer Blues Explosion fast de kallade det bara The Blues Explosion. Naturligtvis var det inte lika bra. Och naturligtvis är det här så mycket bättre.

Jukebox Explosion Rockin’ Mid-90s Punkers, som hela titeln lyder är överblivet material från tiden när The Jon Spencer Blues Explosion var the sexigaste tre män i en trio kunde vara. Den här samlingen är b-sidor på sjuor från all over. Släppta på olika bolag, från olika tidsperioder, från olika skrikiga perioder av explosionen.

Samlingen påbörjades redan 1992 när de släppte Crypt Style och singlarna därtill. B-sidorna öronmärktes för senare grotthantering. De var fulare, lite svettigare hantering. En motpol mot det snyggkändisskap de fick leva med i den där postmoderna världen där JSBX växte upp till ett etablerat band.

In the Red var bolaget som anförtroddes dem. Lite som ett alibi för allt det där som hände JSBX. Och till slut, efter allt, var de färdiga var de redo att ge ut Jukebox Explosion. Det där skräniga som inte fick plats. Det som var ventilen.

Och det är svinbra grejer. Spritt över en lite för lång period av explosionen för att det ska låta riktigt bra på en samlingsskiva.

Det finns sviniga stänkare här. Blåsiga rockers och svettiga stänkare, men aldrig någon helhet. Det är en skön genomkörare för de som letar efter hur svett muterar. Vi går från Crypt Style ända fram till Acme och där i slutet till och med någon form av metasingel som är dokumenterande mer än något annat.

Men jag ska inte klaga The Jon Spencer Blues Explosion var något av det bästa vi fick på 90-talet. Det här är en restprodukt av det bästa och därför alldeles utmärkt bra. Men 90-talet tog fortfarande slut för åtta år sen.