dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Jens Lekman: Night Falls over Kortedala
Night Falls over Kortedala (cd) Jens Lekman
2007
Service
8/10

Ångestfylld kärlek

När det var dags för dagensskiva.com-redaktionens årliga sammanfattning av årets bästa skivor, som ni alla kunde hylla eller dissa för några veckor sedan, satte jag Jens Lekmans album som nummer tio i min ”slutgiltiga” lista. Ganska godtyckligt faktiskt, det måste erkännas så här i efterhand. Jag hade knappt hört skivan alls. Varför den hamnade där ändå var väl för att jag lyssnade igenom den lite hastigt (bråttom var det) och tycke att det ändå lät bra. Att jag inte hade lyssnat på den alls, fastän den kom ut i september hade nog mest med ångest att göra. Inför skivsläppet gjorde jag en intervju med Jens, en intervju som inte riktigt gick enligt planerna (vilket varken var mitt eller Jens fel, för övrigt). Men i alla fall, jag tyckte det var rätt misslyckat och ville inte tänka mer på herr Lekman. Ibland får man ångest alldeles för lätt.

Men när deadlinen för årets skivor var förbi och jag skickat in mina favoriter och Night Falls over Kortedala kunde vara ute ur mitt liv igen, då vaknade den i mitt medvetande. Först med den vemodiga göra slut-låten I am Leaving You Because I Don’t Love You med den knäckande textraden ”I’m so sorry I couldn’t love you enough”, om och om och om igen. Sedan började, sent omsider, resten av skivan strila sig in i ena örat utan att vandra ut genom det andra. Och jag gillade det.

Chefredaktörens visdomsord och uppmaningar angående det faktum att vi inte har skrivit om många av de skivor som ni och vi röstat på som årets bästa dunkar i bakhuvudet. Men vad ska jag säga om Night Falls over Kortedala?

Jag har aldrig varit något stort fan eller lyssnare av Lekman, vilket ni redan märkt i inledningen av denna recension. Rocky Dennis-EP:n Maple Leaves var dock en favorit då den kom, men efter det kunde jag inte riktigt koncentrera mig på herr Lekmans förehavanden, med undantag för några väl lyssningsvärda låtar. Men nu har tiderna förändrats igen. Night Falls over Kortedala är starkt rakt igenom, och det är nog helst så albumet ska avlyssnas. Hela på en gång, med upprepningar av vissa extra bra spår då och då. För även om jag tycker att Shirin är en mycket vacker låt blir den som allra bäst när den bäddas in mellan Your Arms Around Me och It was a Strange Time in My Life. Helhet.

Jens Lekman fortsätter att berätta historier, vilket alltid har varit hans specialitet och kanske också hans storhet. Och jag kan inte sluta undra om allt är sant. Berättelsen om den lesbiska tjejen Nina i Berlin i A Postcard to Nina, eller den om när låt-jaget skär fingertoppen av sig när han skivar upp en avokado i Your Arms Around Me. Men kanske spelar det ingen roll, försöker jag intala mig själv och stilla min nyfikenhet, det är ändå lika vackert.

Musikmässigt vandrar albumet från storslaget till komiskt underhållande, det förra i öppningslåtens And I Remember Every Kiss stråkar och uthållna toner, det senare i avslutningens Friday Night at the Drive-in Bingo saxofon och finurliga rim;

My heart is beating
beating like Ringo
as I pull in to the drive-in bingo
…
All these thoughts
as I opened up a Zingo
Friday night at the drive-in bingo
…
A daydream, I’m caught up in Limbo
Friday night at the drive-in bingo

Och allt däremellan. Jens Lekman använder sig av sin röst, sina texter och en mängd instrument och får ihop någonting alldeles strålande, mysigt, roligt, stort men ändå personligt.

Madelene Holm

Publicerad: 2008-01-15 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-14 20:49

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4438

19 kommentarer

Oj, vilken dålig recension. Vad ledsen jag blir.

Medlem 2008-01-15 00:26
 

Jag gillar Jens Lekman och har gjort det länge. När den här skivan kom var jag överväldigad. Tycker tyvärr den är alldeles för lätt att bli mätt på. Just nu har jag samma relation till den som jag har till vaniljsås, efter en fadäs på dagis som satte djupa spår.

Agnes Arpi Medlem 2008-01-15 00:49
 

Det här är årets med uppriktiga och vackra popskivor. Hur kan man bli mätt på det?

Medlem 2008-01-15 00:50
 

”Vaniljsås är ju JÄTTEGOTT! Hur kan man bli mätt på det!?”

Jag tycker också att det är en bra skiva, men för mig går det i perioder med skivor. Om jag uteslutande lyssnar på en skiva i några veckor brukar jag inte känna suget efter den på ett bra tag sen.

Agnes Arpi Medlem 2008-01-15 00:53
 

helt okej platta i mängden. Men nån toppplats på listorna förra året förtjänade den absolut inte.

Medlem 2008-01-15 01:03
 

Detta säger väl en hel del om hur musikjournalistiken fungerar. Anledningen till att Madelene kände sig ”tvungen” att lyssna in sig på skivan och få in den på årsbästalistan var givetvis därför att så många andra musiklistor hade den högt upp. Varför kunde inte Madelene bara bestämt sig för de tio bästa skivor som hon lyssnat på i år? En sån lista ger mig mycket mer än en lista full med album som finns på allas lista. Våga stå ut! Jag har nämligen svårt att tro att en skiva man snabblyssnat igenom kan hamna på tioende plats i en årsbästalista, särskilt om man är musikjournalist.

Jojo Oregistrerad 2008-01-15 07:29
 

Vilken tur då, att jag har avnjutit den i små doser… fast inte pga ngt slags strategi, bara för att det råkar ha blivit så. Är väldigt förtjust i den.

Medlem 2008-01-15 08:32
 

Jojo: Jag förstår hur du menar, och håller också med dig. Visst ska man rösta på de skivor man har lyssnat på under året. Men eftersom redaktionens årsbästaomröstning fungerade så att varje redaktionsmedlem i första röstningsomgången fick nominera sin topp FEM, för att i andra omgången rösta på TIO skivor av de som hela redaktionen nominerat, var det ganska lätt hänt att man var tvungen att ta med skivor man själv kanske inte lyssnat så mycket på.

Susanna Huldt Redaktionen 2008-01-15 09:47
 

Jojo: Ja, nu har ju Susanna redan svarat dig hur det var. Du har fått det om bakfoten. Om det var helt fritt hade jag nominerat andra skivor än de jag betygsatte nu.

Madelene Holm Medlem 2008-01-15 10:11
 

technicolorpop med knastrig briljans av salt och sött; fantastisk skiva. (pinsam recension)

Medlem 2008-01-15 10:45
 

Sämsta skivan sedan Metallicas nya.

CarlT Medlem 2008-01-15 11:57
 

”Sämsta skivan sedan Metallicas nya.”

Ganska bra kommentar, bara det att den ligger fel.

Medlem 2008-01-15 12:01
 

Okej, jag ger mig. Sämsta skivan sedan Lekman släppte någonting innan är nog mer sant. Metallicas senaste är för bra för att jämföras med Lekman.

CarlT Medlem 2008-01-15 12:16
 

Ett av de bästa svenska albumen från 2007. helt klart! Om jag ska klaga på något så är det kanske lite lågt betyg.

andreas Oregistrerad 2008-01-15 13:03
 

Define irony jewbs..
Först citerar de mig på läsarnas topplista (Kent) och sen går du i igelkottsförsvar för Jensa här. Vad var det du skrev häromdagen på Damien Rice recensionen?..

Tvungen att kolla in den här bara för att du tar åt dig så mycket nu ju.. Tack! =)

Medlem 2008-01-15 13:39
 

Det finns en gråtmildhet i Lekmans sätt att sjunga och skriva melodier som jag har lite svårt att klara av. Men arrangemangen är fina.

Mr. Kite Medlem 2008-01-15 13:46
 

Hon får faktiskt tycka vad hon vill om skivan. Jag tyckte bara recensionen var stinkande usel. Sedan har jag gett mina åsikter om den. Sedan undrade frågade jag Agnes hur hon kunde bli mätt, eftersom jag undrade.

Sedan kommenterade jag en kommentar som var objektivt fel. Att du kollar in skivan är skitbra. Att de blev kommenterad till Kent-skivan var väl bra, om du kastade skit över den vill säga.

:))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

Medlem 2008-01-15 15:04
 

”Night Falls Over Kortedala förenar allt som en bra med popmusik och är årets skiva 2007.” skrev jag bland annat har: http://www.losnummer.net/article.php?a=296&s=kultur

hypotetisk Oregistrerad 2008-01-16 22:13
 

Värdelös recension på en helt okej skiva. Den innehåller den några riktigt bra låtar (your arms around me, im leaving you because i dont want you, the opposite of hallelujah och shirin) men om man jämför med Jens tidigare släpp är ju detta en besvikelse. Kanske hade det varit bättre (som Jens först tänkte) att släppa en helt akustisk skiva i José González stil (kunde säkert blivit riktigt bra, cold swedish winter är trots allt enligt mig en av de bästa låtarna han skrivit) men nu blev det istället mest en upprepning på det tidigare matetialet fast inte riktigt samma höga klass. Jag lyssnar helldre på ”Oh your so silent Jens” och ”When i said i wanted to be your dog”. Tack för mig!

Jonatan Oregistrerad 2008-01-26 15:56
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig