Mathias och Andreas Lindgren har samlat ihop några av de skönaste artisterna och gjort en murrig skiva med musik för barnsliga människor. Kanske inte lika mycket för barn som för barnsliga. De som får ut mest av detta är nog vi föräldrar med kreddkoll som i vår egen värld gärna lyssnar på de som är med på den här skivan - Ebbot Lundberg, Martin Hederos, Patrik Arve, Asha Ali, Nina Ramsby, Kristofer Åström och Mattias Alkberg.

Vi som själva var små när skivomslagen såg ut som det som pryder den här skivan.

Visst är det en fantastisk nostalgitripp att lyssna igenom de här låtarna och tillåta sig själv att bli barnslig igen. Inte bara till ljud från barndomen, utan också från nittiotalet. De två bästa perioderna i livet. Barndomen och ungdomen. Totalt ofarlig att uppskatta offentligt, eftersom den lagts in i den här barnsliga förpackningen.

Det är svårt att stå still till svängiga Eld i baken med skönt proggig orgel i refrängen. I grymt gungiga På väg kunde det lika gärna vara The Soundtrack of our lives som stod på scen, inte bara för Ebbots sång. Låten svänger på samma sätt som TSOOL gör i sina bästa stunder. Nina Ramsby och Martin Hederos bjuder på finstämda känslor i Finns det någon där? som avslutar skivan med åldersobundna funderingar.

Men den största stunden är när Mattias Alkberg sjunger ut som rädd hund i En hund som jag:

Idag såg jag något jag aldrig har sett
Blev rätt nervös så jag kissade en skvätt
En liten hund med kläder och konstig frisyr
Jag bet den i benet och sprang sedan iväg

En helt vanlig dag för en hund som jag
Jag skäller på allt som inte känns bra

Fruktansvärt bra. Inte minst flöjtsolot lyfter den låten högt upp på den svenska pophimlen år 2007.

Stabilt sväng och skön distans. En perfekt julklapp till dina kompisar, men inte deras barn. En stenhårt kritisk sexåring vill nog hellre ha skivan med Höjdarna, som Bröderna Lindgren också gjort, eller någon annan av skivorna jag tipsade om för en tid sedan. Det här är nämligen inte en barnskiva.

Det är en mammapappaskiva.