För er som uppmärksammade och uppskattade No Music Day i onsdags kanske det här är vad ni behöver. Bill Drummond som startade No Music Day för tre år sedan gjorde detta som en reaktion på att vara trött på det konstanta musikflödet. Inget kändes nytt och spännande längre.

Jag blir mer än ofta trött på överproducerade popband som försöker vara skitnödigt hippa. Så varför inte skala av allt det, gå in på benet på det som kallas musik, lyssna och se det som en musikalisk tarmsköljning.

Musiken på The Music of Ammasu hade aldrig spelats in tidigare och antagligen aldrig senare. Bengt Berger åkte till Ghana 1976 för att studera musik och träffade befolkningen i byn Ammasu. Han stannade där ett tag och blev en av medlemmarna i Ammasu Akapoma Group, det ”hetaste begravningsbandet i området”. Under sin vistelse spelade han in ett antal musikstycken som nu 30 år senare givits ut på Country & Eastern

Det här hade lika gärna kunnat härstamma från 1976 före kristus eller varför inte 2007. Det är avskalat och tidlöst. Grundstommen är trummor och röster. Bengt Bergers texter i inlagan ger en insikt i innehållet i sången, hyllningar till de döda, geniala talesätt och allt mellan livet och döden. Musiken blir ibland nästan tranceaktig med energiska trummor eller upprepande röster som i My Eyes Are Flooded With Tears, en begravningssång där förfäder namnges och titeln upprepas om och om.

Musiken har inga aspirationer, det är bara en naturlig del av vardagen. Ett uppfriskande motgift till emodravel. Bengt Berger startade några år efter Afrikavistelsen ett band kallat Bitter Funeral Beer Band, märkbart inspirerad av Ammasu.