Recension
- Himlens polska (cd) Erik Ask-Upmark
- 2007
- Nordic Tradition
Vällovligt men rätt så slätt
Etiketter
Harptraditionen är nästan helt utdöd i svensk folkmusik. Himlens polska är ett försök att väcka den till liv. Det är vällovligt att låta harpan spela både danser och koraler. Ja det Erik Ask-Upmark gör är förmodligen unikt.
Men faktum är att det blir alltför sakralt och Sagan om ringen-aktigt. Det är vackert och hänförande ett tag, men precis som Enya så tappar musiken både tråd och styrsel.
Och jag inser att harpa för mig är förknippat med konserthus. Det blir liksom inte vemodiga dalgångar och upprymda logar. Snarare sval hissmusik.
Men visst är det värt att utforska hur harpan också lekfullt kan skapa suggestiv svensk folkmusik. Och det är värt att notera att harpa faktiskt klarar att vara ett dansinstrument. Rytmen finns där, även om det inte känns folkligt varken här eller där.
Publicerad: 2007-11-22 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-22 00:09
7 kommentarer
lägg av
#
verkar intressant, detta ska kollas upp
#
Kanon!
#
arg skånings kommentar får 10/10.
#
Harpa för mig är Dorothy Ashby.
Funkigaste instrumentet.
#
Ingen som spisat Joanna Newsom torde väl ha undgått harpans potential.
#
och för mig är det fiol som är förknippad med konserthus. Ingen som spisat Anne Sophie Mutter torde väl ha undgått fiolens potential.
Det är faktiskt möjligt att spela vad som helst på harpan.
Och den här underbara skivan visar att folkharpan är ett lämpligt instrument också i svensk folkmusik.
Den användes ju förr i tiden även i Sverige. Tänk på Bellmans Mollberg som spelade polskor, pling plingeli plång…
Sverige behöver fler harpspelare!
#
Kommentera eller pinga (trackback).