dagensskiva.com

48 timmar

Text

No Music Day

Ingen musik i en hel dag. 24 timmar och inte ett ljud, det är nog svårare än man tror. Webbsidan för No Music Day har en kortbeskrivning av allt som är förbjudet den 21 November, rockband får inte rocka, pianolock får inte lyftas, mjölkmän får inte vissla. Ingen radio, ingen ipod, cd-spelare, inte ens ett nynnande. No Music Day inagurerades 2005 och alla har sin egen anledning för att bojkotta musik. Webbsidan har ingen namngiven avsändare, men det är inte så svårt att lista ut att det är geniet och galenpannan Bill Drummond som står bakom.

Det här är ett av alla hans fantastiska projekt. Andra är förstås KLF, The Anti-Turner Prize (där 1993 års Turnerprisvinnare fick ett pris för årets värsta konstverk, på dubbla prissumman uppspikat på ett kors), Sopplinjen (där en linje dras på en karta och en soppa måste lagas på ställen där linjen går) och The 17 (möten mellan 17 människor som sjunger ihop, det får inte finnas någon publik och det får inte spelas in).

Självklart kommer den här kontroversiella iden från den vackra och oändligt konstiga hjärna som tillhör Bill Drummond. Anledningen till No Music Day var att Drummond började tröttna på musik, han gick in i en stor skivaffär och översköljdes av känslan att i alla staplar av skivor som fyllde affären fanns ingenting som skulle kunna ge honom något nytt. Rädd för att hans musiköron hade blivit avtrubbade försökte han ett tag att inte lyssna på någon musik, för att sedan följa lyssningsteman. En ide var att bara lyssna på nya debutskivor, en annan att lyssna på musik i alfabetisk följd. En bokstav per år! Hade iden fullföljts hade det tagit honom 26 år (A – Z).

Första No Music Day hölls 2005. Drummond gjorde ingen marknadsföring men ryktet spreds. Det finns inget manifest, dock ges en anledning till varför 21 November är den utvalda dagen. St Cecilia, skyddshelgon för musik och musiker firas den 22 November och Drummond tycker det är passade att genomföra No Music Day dagen innan St Cecilia Day på samma sätt som påsken följs av fastan.

Ett intressant argument är att det oändliga flödet och lättillgängligheten av musik kanske mättar behovet av den. Du kan få tag på den största delen av världens samlade musikhistoria och slänga in den på din iPod, du kan lyssna på musik precis dygnet runt om du så önskar. Ibland även om du inte önskar, musik är svårt att komma ifrån, hissmusik, radioskval, gatumusikanter och framför allt kids med högtalarmobiler på bussen (om det ändå vore lagmässigt försvarbart att misshandla dem).

Tanken på att tillbringa en hel dag utan musik är ganska skön, ibland blir musiken en slags skyddande sfär som finns i bakgrunden utan att man tänker på varför. Som sin ideologistiska kusin Buy Nothing Day kan No Music Day tolkas som ett allmänt upprop för att stanna till och ta en välbehövd tankeställare. En dag för sparsamhet och tacksamhet.

Marie Lindström

Publicerad: 2007-11-19 10:24 / Uppdaterad: 2007-11-19 10:30

Kategori: Krönika

7 kommentarer

Alltid roliga saker från Bill Drummond och KLF. Apropå konstpriset som nämns, konstpriset hette ”The K Foundation Award” och delades ut 1994. KLF hade satt ut annonser i de största tidningarna i england där folket fick rösta fram årets sämsta konstnär, nomineringarna var desamma som för Turner Prize. Och samma konstnär vann båda priserna (Rachel Whiteread). Som det står så var prissumman det dubbla Turner Prize (40.000 GBP), och den ursprungliga planen gick ut på att KLF köpt annonstid i Channel4 motsvarande ett värde på 20.000 och då i princip betalat för båda priserna (C4 sponsrade Turner Prize med 20k).. Nu blev det inte så utan Whiteread tog emot priset i form av 40tusen pund uppspikat på en planka (en del i deras utställning ”Money – A Major Body of Cash” – drygt 2.000.000 GBP i olika former)…

KLF… vilket underbart band.

Medlem 2007-11-19 12:40
 

värdelöst.

Medlem 2007-11-19 15:12
 

En ganska rolig idé. Frågan är om jag står ut en dag utan musik.

Mr. Kite Medlem 2007-11-20 17:12
 

[...] Dagensskiva.com har missuppfattat det mesta och utnämner No Music Day till “ideologisk kusin” med Buy Nothing Day, vilket är så felaktigt det kan bli. Samtidigt blir förstås även missförstånden och de negativa reaktionerna till väsentliga delar i den diskussion om musikens mening som No Music Day vill frammana. [...]

Copyriot » No Music Day Oregistrerad 2007-11-21 15:57
 

Jag kör istället med Buy No Music day. Den dagen tänker jag tanka musik olagligt – hela dagen!

Medlem 2007-11-21 16:16
 

Jag kan fatta poängen både med buy nothing day och no music day. Tyvärr tror jag ingen av dem har någon större inverkan.
Vad som behövs är väl snarare att vi börjar reflektera mer över hur vi konsumerar överlag inte en massa dagar hit och dit.
Och att inte lyssna på musik under en dag är väl ändå inte så svårt? Förutom om man jobbar med musik då som till exempel musiker eller recensent, då kan det ju ställa till vissa problem.

Medlem 2007-11-21 19:21
 

jag håller med copyriot om att ni har missuppfattat det i er koppling till buy nothing day. medan BND är en manifestation är NMD en inre resa. ett personligt förhållningssätt med personliga konsekvenser. NMD är någonstans ett konstprojekt, utan tydligt syfte. det syftar inte alls till att man ska lyssna på mindre musik, t ex. det är ett avbrott för eftertanke.

f ö är inte bill drummond galen nånstans. han är bara modig. i princip alla kontroversiella idéer han genomfört har väldigt tydliga idéer (och jag håller oftast med honom). det krävs dock mod och personlig uppoffring för att våga ta det så långt som bill drummond. personligen hade jag nog inte klarat av att bränna upp en massa pengar, t ex. men galenskap är något helt annat, det är uppenbart att det är idéer och inte galenskap som driver honom. man kan inte börja kalla alla modiga konstnärer för galna.

frippe Oregistrerad 2007-11-23 15:27
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig