Först fick Samim Winiger en rejäl klubbhit med lätt enerverande men ändå charmigt skumpiga dragspelshouse-singeln Heater för att sedan, precis när den började kännas rejält uttjatad, tokhyllas av diverse media för sin albumdebut Flow. Givetvis läge att då kolla upp den. Den här gången finns det, vilket som bekant inte alltid är fallet, faktiskt fog för hypen.

Inte så att det är någon världsomvälvande skapelse vi talar om, långt därifrån, men Samim har onekligen en känsla för hur man skruvar ihop snygg minimal technofierad house. För till skillnad från Heater som här mest sticker ut som en ful ankunge är Flow en väl sammanhållen samling låtar med i grunden samma rytmiska och musikaliska mönster rakt igenom men där han genom att jobba med små nyansskillnader hela tiden låter musiken ta aningen nya vägar mot målet.

Vill man ha självklara melodier kan man däremot leta på annat håll för även om det här och var finns små slingor och skymtar av dem lägger Samim tonvikten på djupa pumpande basgångar och allehanda varierande beats från olika genrer och världsdelar. Det fyller han sedan ut med inslag som technofunk i Ukaka, mjuk deephouse i Intro, skruvad r’n'b i Springbreak och salsarytmer och pianon i Setup One.

Lekfullt men ändå återhållsamt där variationen aldrig får ta överhand över den stadiga genomgående grundtonen. Resultatet blir nästan smått hypnotiskt med det envetna basgunget och rytmiken. Så till den grad att det vid sträcklyssning, hur subtilt snygga skiftningarna än är, kan vara svårt att inte känna att aningen mer variation emellanåt vore önskvärt.

För Flow är ingen temperaturhöjare för svettiga dansgolv snarare det perfekta soundtracket till klubbar lika intima, välpolerade och eleganta som skivan själv.