Ibland sägs att rädslan är det som driver världen just nu. Rädslan för att förlora sin position. Rädslan för att vara ful. Rädslan för terrorister. Rädslan för marknaden. Rädslan för systemens kollaps. Rädslan för naturen. Eller bara rädslan för att vara rädd.

Det är ingen optimal drivkraft. Inte ensam. Den gör mig irrationell och okritisk. Fast att inte vara rädd är osunt. Sjukt.

Skillnaden för framtidens värld går i dag mellan de som fortsätter att tro på morgondagen och de som resignerat i kön på den superbilliga stormarknaden. Skillnaden för imorgon går idag mellan de som funderar på bråddjupet och vad det gör med oss och de som gör allt för att slippa se det. Skillnaden för idag går mellan de som vågar vara rädda och de som är det.

Kategoriskt. Jo. Gränserna flyter säkert mellan dig och mig, och även känslor är globala idag. Kent är inget undantag. Jag har inte en aning om de har resignerat eller fortfarande ligger vid fronten. Jag har inte sanningen, jag letar efter den. Också med hjälp av Kent.

De envisas att sätta ord på obehagliga underströmmar. Nu med dansant bismak och en elektronisk doft.

Tillbaka till samtiden är inte alls deprimerande. Den kräver dock bara att vi knallar ner och kollar på den ena avgrunden efter den andra. Födseln i ryggen och döden rakt upp i fejset. Lite dystert kanske.

En del vill inte kolla på avgrunder. De vill hellre slappa med Idol och supa till ibland. En del fastnar vid ett bråddjup, är modiga och stressar skiten ur sig och super jämt. Några av oss lockas och försöker väl hitta en gyllene medelväg. Ett fåtal vågar vara rädda som fan och ändå hjälpa både den knarkande grannen och den elake mobbaren.

I din och min värld guidar Jocke Berg runt. I vår samtid beskriver han känslor som jag aldrig brytt mig om att sätta ord på. Det mesta är triplecrossovers. Politik, kärlek eller kanske en knasig dröm? Jocke Berg kommer väl aldrig svara på det, och gör han det kommer jag inte lita på honom. För så lätt fångar vi inte dagen.

Jag har spelat skivan här hemma en del. Jag funderar på min rädsla och vad den gör med min vardag. Fronten väntar.

Jag har dock börjat spelat när dottern somnat. Hon kom fram till mig när vi lyssnade en dag. Hon berättade att hon var rädd för Kent. Helt OK att slippa. Fundera på något annat.

Fronten får vänta.