Balansgången mellan att göra musik med glimten i ögat och att från det hänfalla till direkt spex är svår. Slak lina. Därför är det tur att LoL väntar fram till extranumret med maskeraden. Ut på den lilla scenen kommer då en biskop, en skäggig playboykanin, Nina Simone, en rosa peruk och en afrofriserad Superman med ciggen i mungipan. Hade jag varit utan förkunskaper och enbart sett den här delen av konserten hade jag förmodligen förkastat LoL på två röda sekunder. Men den fåniga kostymeringen är ett ganska bra komplement till deras bisarra humor. Ibland finns det något i botten, ibland är det bara för att roa sig.

Skivan, ja. Den kommer. Men några dagar före denna recensions publiceringsdatum spelade bandet ifråga i stan. Knappt utannonserat och därmed ingen gigantisk publik, men alldeles lagom för den som inte gillar påtvingad fysisk kontakt med andra människor. Men LoL bryr sig inte nämnvärt. Och även om stämningen är genomgående gemytlig och avslappnad är det ändå tydligt att den publik som masat sig ner till Planta Baja är en hängiven sådan. Allsången under till exempel Carta a todas tus catástrofes skvallrar om det, och vittnar dessutom om LoLs dubbla bottnar. Santi Balmes är en oerhört skicklig lyricist, och kan dessutom konsten att använda tunga teman på ett ärligt sätt utan att bli pretentiös. Det står klart att LoL knappast kunde ha gjort ett bättre kreativt val än att byta språk, bort från den taffliga engelskan. Det är de medvetna om. ”Vi började sjunga på kastilianska istället för engelska och mitt i allt började folk faktiskt komma på spelningarna”, konstaterar Santi med ett brett grin.

Cuentos chinos para niños del Japón är LoLs andra skiva på modersmålet efter 2005 års Maniobras de escapismo, en skiva som hyllades kors och tvärs över landet men inte sålde så mycket som den borde ha gjort. Kanske beror det delvis på bandets attityd och relativa ointresse för att marknadsföra sig själva. Fram tills nyligen fanns enbart Santis lätt skruvade blogg Vidas Ejemplares att tillgå för den som var intresserad av LoL-uppdateringar. Nu har de sträckt sig så långt som till att skaffa en myspace-sida. Stort steg.

Rent musikaliskt kommer Cuentos chinos inte att förvåna någon. Det som skiljer dem från mängden är den lyricistiska nivån. På den spanska inhemska indiescenen finns i detta fall vanligtvis två läger; ”jag blev kär i dina häftiga kompisar”-trallala-fånig pop (tänk Elefant-släpp) eller den Pretentiöse Mannen (tänk Deluxe). Fast egentligen kanske det går att applicera på vilken scen som helst. LoLs infallsvinkel är en annan, även om deras mer skämtsamma ådra ibland kan bli en aning underlig. Det är till exempel lite svårt att försöka förklara för någon hur en låt som är sprungen ur en tidningsnotis om ett styckmord kan bli så rolig (Marlene, la vecina del ártico, från Maniobras). Deras styrka ligger just i det här. Balansen. Mitt emot sitter skuggorna av smärtsamma uppbrott, iakttagelserna under en påtvingad kaffe med exet, minnen från svunna relationer. Aldrig elakt berättat, bara retrospektivt uppgivet. Imponerande. Precis som spelningen. Och biskopen i rymden.