Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2006 fortsätter här med del 9 – näst sista delen. Alltså: 100 låtar från 2006. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10.

Booka Shade In White Rooms
Om Paul Oakenfolds Faster Kill Pussycat står för 100-listans mest vräkiga minuter återfinns In White Rooms nästan i den motsatta delen av det musikaliska spektrat. Passande namngiven är In White Room en ljudresa genom ett kliniskt Second Life-laboratorium med glänsande metallhyllor och vitspeglande väggar, långt från den hedniska orgien hos Faster Kill Pussycat i en olaglig svartklubb långt efter stängingsdags. De stämningar och tongångar som de flesta lärde känna Booka Shade genom, M.A.N.D.Y.-samarbetet Body Language återfinns även här. Det är tech house med finnyanserat, nästan omärkligt, vridande på ljudrattar som hela tiden, ytterst målmedvetet piskar upp In White Room till allt mer frenetiska nivåer, utan att någonsin ens krusa den perfekta ytan. När sedan låtens klimax sveper in när bara någon knapp minut återstår är det en känsloexplosion som, när den ebbat ut, tvingar fingret att klicka bakåt-knappen för att börja om från början igen. Och igen. Och igen.

Lyssna hos BBC

Sherrie Lea No Ordinary Love (Pete van Check Club Mix)
När Sade 1992 klev fram i strålkastarljuset igen efter fyra års tystnad gjorde gruppen det med en av de bästa låtarna de så långt fått ur sig: No Ordinary Love. En låt som fortfarande idag, 15 år senare, ekar lika smärtsamt sorgset varje gång jag hör den. Så där oerhört innerligt som nästan bara Helen Folasade Adu kan få mig att känna. Däremot har jag aldrig förstått varför singelversionen saknar textraderna ”when you came my way / you brightened every day / with your sweet smile” som är så centrala i den långa albumversionen. Tre rader som gör fallet än längre. Tre rader som gör desperationen så många gånger djupare. När Sherrie Lea gör samma Sades låt till sin saknas samma textrader i några av mixarna. Jag förstår verkligen ingenting. Men oavsett vilket – även om Sherrie saknar samma röstresurser lyckas hennes halvviskande sång nästan nå lika långt där den rider fram ovanför ett hav av piskande poptrance. Poptrance som i Pete van Checks långa mix når nästan episka proportioner.

Lyssna hos Paul Velocity

Chris Lake feat. Laura V Changes (Vocal Mix)
Att en basgång kan vara hela skillnaden mellan ”okej” och ”enastående svängigt” är inget nytt. Men det är trots det alltid en lika härlig känsla när en oväntad basgång river undan mattan på det ljudbygge man trodde man kunnat rita upp konturerna till. När Changes börjar på sedvanligt taktmixvänligt manér brukar basgången inte dröja länge. Det gör den inte heller – redan efter 30 sekunder hoppar den knorrande basen till liv. Men det som brukar sluta ungefär här, när basgången tar baksätet och låter de andra instrumenten och stämmorna ta över ratten, tar istället ny fart ytterligare trettio sekunder in, när den rätt standardmässiga basgången förvandlas till en av årets mest struttkaxiga och svängiga. Att vi redan hört ungefär allt när metallpianot sedan rullar in och får sällskap av Laura V:s röst, tja, det spelar ingen som helst roll. Tvärtom blir det sju och en halv väldigt, väldigt trevliga minuter.

Lyssna hos Juno

Restless & Volatile Searching (Martin Mayhem Remix)
När Cabaret Voltaire 1989 hade den goda smaken att, i likhet med genrekollegor som Pet Shop Boys, New Order och Style Council, låta sig inspireras av de nyligen utblommade house- och techno-genrerna så stannade de inte där. I likhet med nämnda artisttrio tog de även hjälp av de människor som varit med och förlöst de nya musikaliska supernovorna. Och vilken hjälp. Med sång av Ten City och produktionshjälp från Marshall Jefferson skapade Cabaret Voltaire sitt kanske allra bästa stycke musik i form av Searching. Varje gång jag hör Martin Mayhems remix av Restless & Volatile-låten med samma namn går mina tankar till mästerverket som Ten City, Cabaret Voltaire och Marshall Jefferson skapade för snart 20 år sedan. Klassiskt housepiano. Klassiska technodroppstråkar. Bubblande stjärnglansglädje med saknad och ekande tomhet – snurrande tillsammans på ett sönderkarvat silverdollarmynt.

Lyssna hos Juno

Âme Rej (A Hundred Birds Mix)
Rej har på nästan ingen tid alls snudd på seglat upp till någon slags klassiker-status inom den djupare housen och med all rätt. Kristian Beyer och Frank Wiedemann skapade en bildlös skräckfilm långt ner i underjorden som hotade suga ner alla som kom för nära i ett svart trancebeklätt hål. När japanska A Hundred Birds tog sig an Rej blev ljudbilden avsevärt mer levande. Det taktfasta beatet stoppades med en löst dallrande hi-hat och en bossavirvel. De genomdatoriserade tranceljuden framfördes av stråkar och en xylofon ovan mark. Men samtidigt som A Hundred Birds grävde sig närmare ytan blev Rej nästan än mer spöklikt ekande. Än mer ödesmättat hotande – inte minst tack vare den desperat skrikande saxonfonen.

Lyssna hos Juno

A Hundred Birds Come Together
Japanska musikerkollektivet A Hundred Birds gör inte bara mästerliga och blodfyllda organremixer av dansgolvsdigitalism – de gör musik från grunden också. Precis som deras remixer finns hjärtat gömt någonstans bland stråkar, lössläppta rytmer, jazzmössor och allmänna Japan-vibbar (vilket, förstås, innebär influenser från precis hela världen). En av deras 2006-tolvor bjöd dessutom på överlöjligt mycket musikglädje per kvadratvinylmillimeter. En b-sida fylld av Dennis Ferrer-inbjudande afrobalearica i form av den savannsorgset vackra Come Together – mitt mellan Stardust och Underground Dance Artists United for Life. En vinylvändning bort väntar sedan det på pappret smått karriärsjälvmordsmässiga projektet att göra Japan-jazz av Octave Ones monumentala Black Water – i en version inte långt efter originalet. Vilken tar hem slutsegern? Väldigt svårt. Väldigt beroende på humör. Just i skrivande stund är det dock b-sidan som vinner igen.

Lyssna hos Dancetracks Digital

Soul Central Need You Now (Extended Club Mix)
Soul Central tillhör de där akterna som insett att det kan vara rätt bra att bli vid sin läst när man väl funnit den. Efter att ha gjort om Rythim Is Rythims Strings of Life , tillsammans med Kathy Brown, konstaterade Andy Ward och Paul Timothy att det där soundet de fick till där nog inte var så dumt. Åtminstone att det skulle kunna hålla för ett par låtar till. Med lite lån från Masters at Works remix av Saint Etiennes version av Only Love Can Break Your Heart och rätt mycket från Derrick May-ljudskåpet även den här gången kan det förstås inte bli annat än skitbra. Vill man dessutom ha årets ”house nation”-plockar man upp den inte helt officiella ”Balearic Soul’s Lost Member”-mixen, där ytterligare några kapitel läggs till historien om Jack.

Lyssna hos Juno

Sterling Void It’s Alright (Chris Lake’s Summer House Mix)
Den på många sätt definitiva versionen av Sterling Voids It’s Alright är ju inte ens gjord av Sterling Void. Självklart återfinns den i Pet Shop Boys tolkning av originalet – i synnerhet den långa versionen på Introspective. Men även om originalversionen inte når ända dit tillhör den alltjämt en av de bästa låtar som någonsin spelats in, oavsett genre. En på många sätt grundmurad klassiker i musikhistorien. När It’s Alright fick sig en ansiktslyftning 2006 var det självklart housepionjären Joe Smooths remix jag var mest nyfiken på. Och visst, det är en bra uppiffning, komplett med snyggt tidigt-nittiotal-plastigt houseblås. Men istället är det Chris Lakes omarbetningar som tar hem segern. Vilken av omarbetningarna som spelas mest beror lite på humör och dagsform. Det är svårt att misslyckas med ”Chris Lake Funky House Mix”, som i princip bara knorrat till originalet lite grann i ned lägre regionerna, men när Chris Lake sedan i sin ”Summer House Mix” förvandlas till Dennis Ferrer och kastar ut hela rytmen till förmån för ett afrohousebeat är det smått omöjligt att sitta still. Att Chris Lake dessutom gjort en snygg alternativversion av pianoslingan i den senare skadar inte heller. De gånger ”Summer House”-mixen når sina allra högsta crescendon är det för det mesta inget tvivel om var kronan hamnar.

Lyssna hos Paul Velocity

Full Intention I Believe in You (Original Mix)
Som remixare har Michael Gray och Jon Pearn tillsammans gett oss fler varmblodigt pulserande remixer än någon nästan har ork att räkna till. Men den egna musiken har också alltid funnits där – skapad såväl tillsammans som på olika håll. Det som dock alltid knutit ihop musiken – gett den den där omisskännliga Full Intention-stämpeln – är värmen och hjärtat. I Believe in You är definitivt inget undantag. Däremot är den betydligt mer Fairlightig än det mesta Full Intention skrapat ihop tidigare. Men lika sorgsen och vacker med titeln loopad om och om och om igen. 2006 bjöd Full Intention dessutom in Shena i studion – något som resulterade i Your Day Is Coming. Inte riktigt lika vass som I Believe in You, men heller inte allt för långt efter.

Lyssna hos Juno

Dannii Minogue He’s the Greatest Dancer (Fugitive Club Mix)
Det är ju lite fusk egentligen det här. Precis som i fallet Luther Vandross är det svårt att misslyckas med grundmaterialet – i det här fallet Chics mäktiga discobomb He’s the Greatest Dancer. Men hej, kombinationen Chic-Dannii Minogue räcker förstås mer än väl för att kvala in på ungefär vilken sammanfattningslista över bra låtar som helst. Dessutom i sin allra bästa version, tack vare Fugitive. Om någon någonsin ber om en definition av ”discohouse” är det bara att dra igång det här och räkna efter hur många som kan sitta still, när du ändå är igång. Att det här aldrig blev någon singel, trots att det var tanken, är förstås skäl nog att skicka ljusskygga element med slagträn till All Around the Worlds kontor.

Lyssna och titta på ursprungsframförandet av He’s the Greatest Dancer under Children in Need-galan

ÖVRIGA DELAR I OLAS 2006-SAMMANFATTANDE

100 fantastiska låtar 2006 – preludium

100 fantastiska låtar 2006 – del 1

100 fantastiska låtar 2006 – del 2

100 fantastiska låtar 2006 – del 3

100 fantastiska låtar 2006 – del 4

100 fantastiska låtar 2006 – del 5

100 fantastiska låtar 2006 – del 6

100 fantastiska låtar 2006 – del 7

100 fantastiska låtar 2006 – del 8

TIDIGARE SAMMANFATTNINGAR

100 fantastiska låtar 2005