Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2006 fortsätter här med del 7. Alltså: 100 låtar från 2006. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10.

Luminary Amsterdam (Smith & Pledger Remix)
Tillsammans har Ashley Tomberlin och Laurence Rapaccioli skapat svävande, intrikata och varmt mjuka ljudillustrationer på ett antal singlar de senaste åren. Allt från lågmäld Portishead-alternativpop i genommaskinell kostym till trance för sena och övergivna nätter. 2006 var Amsterdam är fantastiskt prov på det sistnämnda, där den slits mellan ATB och Chicane. Om man föredrar originalversionen eller Oliver Smiths och Mark Pledgers är en smaksak av allra mest findetaljerade sort, men de lite vassare kanterna, tillsammans med lite fler färger i den musikaliska paletten, gör att Smith & Pledger-mixen ändå är den som får min röst när det kommer till kritan. Att Amsterdam till stor del är byggd kring Ashleys mässande av orden ”I miss you” gör förstås att parallellerna till Missing är rätt oundvikliga, men samtidigt en väldigt god kvalitetsstämpel.

Lyssna hos Juno

Luminary Dark Eyes
När jag gjorde min sammanställning över 100 fantastiska låtar från 2005, liksom när jag gjorde denna motsvarande 2006-lista, så har det aldrig varit något uttalat mål från min sida att bara ha med en låt från respektive artist (artister, alltså, inte remixare). Däremot har det fallit sig så. Kanske för att jag omedvetet ändå satt upp några såna mentala riktlinjer för mig själv. Men i fallet Luminary måste det ändå få bli dubblering. För 2006 bjöd Ashley Tomberlin och Laurence Rapaccioli på två helt igenom fantastiska singlar. Om Amsterdam var en resa med den tranceeuropeiska expressen så är Dark Eyes en audiosuggestiv färd rakt in i det allra vackraste av mörkerhjärtan, med namn som Heed, Mandalay, Everything But the Girl och en hel drös andra namn som lockat fram viskande finkänslighet ur sina maskiner. Lågmält. Stillsamt. Nattsvart. ”Well, I would give my soul to you again / I have no fear, no I have no fear / I would slash my heart in two / for just one touch from you / I would do anything / you want me to” och allt är i Dark Eyes känns precis så. Vill man sedan dra upp tempot bjuder Tom Porcell i sin remix in till samma trancevärld som i Luminarys Amsterdam.

Lyssna hos officiella sidan

Patric La Funk Sundrops (Outdoor Mix)
Ibland är det roligare utomhus än inomhus. Okej, det kan det vara rätt ofta, men i synnerhet när det gäller Sundrops. När Patric La Funk sitter inomhus blir resultatet lätt instängd minimalisttechno. Inte utan värde, men på något sätt känns ”Indoor”-mixen av Sundrops lite för hämmad för sitt eget bästa. När Sundrops släpps fri på grönbete släpper alla säkerhetsventiler och Sundrops förvandlas till sitt namn, med stora maffiga soldroppar av svulstväxande trancecrescendon obarmhärtigt smattrande över landskapet. Att det tar mer än fem minuter innan Sundrops slutligen förvandlas till en mäktig supernova gör bara orgasmen desto mer intensiv när den till sist skjuter upp genom ryggslutet.

Lyssna hos DJ Tunes

Lifelike & Kris Menace Discopolis
Steget från Discopolis och Fairlight, Kris Menace samarbete med Fred Falke, är inte särskilt långt. Båda handlar om en rätt enkel rytmgrund och sedan en keyboard vid mikrofonen, med en enkel melodislinga loopad om och om igen. Men där Fairlight är en rätt beskedlig historia är Discopolis den elaka tvillingen från landet Långtbortistan. Mer opolerad, mindre förfinad, vräkigare och med en slinga som ylar smått okontrollerat mot allt som liknar månar. Allt det här utan att Discopolis aldrig riktigt släpper taget om Dr. Jekyll. Vilken mix väljer vi? Svårt. Originalet är house i Fred Falke-land, medan Chris Lake lyfter hela härligheten lite närmare ljuset. Claude Monnet å sin sida timewarpar tillbaka till 1979 och förvandlar Discopolis till Giorgio Morodersk fet rymddisco (komplett med robotröst) och A Hundred Birds gör det (fantastiska) vanliga – målar om de digitala Matrix-originalen till ett spöklikt, organiskt och lössläppt liveset (med såväl som utan trummor). När dammet lagt sig står den sista nervdallrande huvudgateduellen nog ändå mellan A Hundred Birds och Claude Monnet.

Lyssna hos Juno

Craggz & Parallel Forces Train Track
Lite vid sidan om fullängdaren Northern Soul (som var inslagen i det kanske fulaste omslaget den här sidan 2000-talet) gav Craggz & Parallel Forces också Train Track på en tolva. Precis som nästan all bra drum’n'bass de senaste åren pratar vi Hospital här. Eller, det är väl vad jag skulle ha gissat på om inte Craggz & Parallel Forces haft ett helt annat skivbolagshem. Sex och en halv minuter överklockat trumsmattrande och elakt morrande kaos. Men ett kaos där det helt plötsligt, precis när ljudvallen bryts för tredje gången, exploderar fram sorgpianofyllda vakuum som filar ned de vassaste kanterna.

Lyssna hos Juno

Pussy Dub Foundation Struggle for Pleasure
Ibland säger ett artistnamn mer än alla samlade programförklaringar. När jag stötte på Pussy Dub Foundation, särskilt med den efterföljande titeln, var det inte någon större tvekan om att det skulle handla om Miami bass-studsande ghettotech komplett med riktigt snuskig text. Så skulle det kunna ha varit. Men ibland kan ett artistnamn också lura iväg dig till helt fel kontroll. Som i fallet Pussy Dub Foundation. Visst finns det en synnerligen stadig rytm som hade kunnat vara en passande grund för det jag trodde jag skulle få höra, men bygget ovanpå doftar snarare rymddiscoinfluerat sjuttiotal med en duettdans mellan mörka stråkar och ett ökenödsligt ekande piano mitt i strålkastarljuset. Kasta in några trance-ljudexplosioner och hör Struggle for Pleasure försvinna bort i över horisonten. Pluspoäng för att pianot stundtals låter väldigt mycket som hämtat från Sheila & B. Devotions klassiska Spacer.

Lyssna hos Juno

Lawrence Along the Wire (Superpitcher Remix)
Along the Wire låg ursprungligen på Lawrence-albumet The Night Will Last Forever och var definitivt inte ett av de spår som gjorde något djupare intryck hos mig. Inte dåligt, men heller inte något särskilt. Det kändes som att något fattades. Något som knöt ihop de olika elementen, som mest kändes spretiga och ofokuserade. När Along the Wire sedan släpptes som singel var det Kompakt-Superpitcher som lyckades hitta precis det kitt som behövdes. Som kastade ner den redan från början sotfärgade musiken långt ner i underjorden med en Tour de Trance som enda ljusfackla. Utdragen till nio och en halv minut blev Along the Wire i Superpitchers händer en av årets mest hypnotiska och Chicane-vackra resor.

Lyssna hos DJ Tunes

Jose Amnesia feat. Jennifer Rene Louder (Original Mix)

Can you feel it?
It is calling in the air
Turn it up, louder
Turn it up, louder
I need to speak up, I need to speak up
I cannot sleep, I need to find you

1998 döpte Jose Amnesia en singel till Last Sunset in Ibiza. Den titeln hade lika gärna kunnat sitta på omslaget till Louder. Några få textrader från Jennifer Renes viskhesa röst som säger mer än vad som någonsin behövs där klubbnattens puls slitits i bitar och bara kall sand återstår. Fullständigt makalöst.

Lyssna hos Juno

Akabu I’m Not Afraid of the Future (Joey Negro Medusa Mix)
Första gången jag hörde I’m Not Afraid of the Future. ”A Joey Negro Mix” brukar ju för det mesta betyda house med rötterna djupt ner i sjuttiotalets discomylla. Särskilt som mannen som döljer sig bakom Akabu också är Joey Negro. Samtidigt borde jag inte blivit förvånad egentligen. Akabu är ju Joeys acid house-alias. Tillbakablickande ny-acid i samma kupé som det Larry Heard bjöd på på Loose Fingers: Soundtrack from the Duality Double-Play). Men precis som tidigare Akabu-släpp är det inte bara acid house som återfinns i innehållsförteckningen – Joey öser också ur åttio- och det sena nittiotalets houseflod och fångar fler nyanser. Blaze-färgad ”aaaa-aaaaaa-aaaaaa”-sång mjukar upp de knorrande 303:orna, en jazzig rhodes-slinga fungerar som brobyggare och Yolanda Wynns predikande ekar av The Sunburst Band. Fantastiskt? Det är Joey. Vad annat? Framtiden är nog trots allt inte så pjåkig.

Lyssna hos Juno

Moony For Your Love (T&F vs. Moltosugo Klub Mix)
Frankie Tamburo, Mauro Ferrucci och Tommaso Vianello börjar samla på sig en riktigt trevlig portfoliopärm. Men det är tillsammans med Monica Bragato de lyst som allra klarast. Lyssna bara på trions arbeten med Acrobats (Looking for Balance) och framförallt fullständigt fantastiska Dove (I’ll Be Loving You). Om remixen av For Your Love är där uppe med Dove-ditot är det lite för tidigt att säga, men just nu känns det som att det kanske snarare är fråga om huruvida Dove når upp till For Your Love. Sådär skamlöst, discofierat housepumpande glitter som nästan bara italienare kan få till. Dessutom är refrängen kanske årets mest livsbubblande med sitt underbara och känsloöverdoserade ”for your love / I could die for love / for your love / break my heart in two / for you love / climb a mountain high”. Och alla som någon gång undrat hur ljudet av solen som spränger fram över horisonten skulle låta om det fångades på skiva är det bara att lyssna på det där magiska ögonblicket varje gång Moony går in i refrängen.

Lyssna hos Juno

ÖVRIGA DELAR I OLAS 2006-SAMMANFATTANDE

100 fantastiska låtar 2006 – preludium

100 fantastiska låtar 2006 – del 1

100 fantastiska låtar 2006 – del 2

100 fantastiska låtar 2006 – del 3

100 fantastiska låtar 2006 – del 4

100 fantastiska låtar 2006 – del 5

100 fantastiska låtar 2006 – del 6

TIDIGARE SAMMANFATTNINGAR

100 fantastiska låtar 2005