Sen dess hardcore såg dagens ljus har det hänt en hel del. Det borde det också ha gjort, med tanke på att det har gått snart 30 år. Från att ha varit ganska råbarkad och konkret har den vuxit och på sina håll kommit att bli mer mångfacetterad och djup.

När Minor Threat och de andra harvade på som bäst var det om vardagens slit och orättvisor som musiken handlade. Det var ursinnet som drev dem och det kännetecknade också musiken; låtarna exploderade i runt minuten långa attacker. Minor Threats arv lever i allra högsta grad kvar och det är jag evigt tacksam för. Men jag är minst lika tacksam för den mer tekniska formen av hardcore, representerad på våra breddgrader av band som Refused och Nine. Eller varför inte Örebros Path of No Return.

På The Absinthe Dreams står det klart ganska snart att det är hardcore det handlar om. Komplex, teknisk sådan. Men till skillnad från den gamla skolan har siktet skiftat och det är snarare de mjuka frågorna som behandlas. Allt är inte svart eller vitt, istället för att lämna svar ställer de frågor.

We find him by the river side
He couldn’t wait forever
When every dream was burned alive
Then life was just a waste of time

Sett till samhällets utveckling är det ändå klart att hardcoren i Norden följt med. Det är ofta postmateriella ämnen, de så kallade mjuka frågorna, och snarare mer personliga än konkreta ämnen som behandlas.

Mycket av detta går att härleda till Skitsystem, som förde in ångesten i kängpunken på allvar med sina ytterst svartsynta texter. Fullt logiskt även det, kalla det skandinaviskt vemod, men visst står det att känna igen även på The Absinthe Dreams. Det är det som är den där klumpen som sätter sig i magen när du lyssnar på skivan vittnar om.

Bra? Klart det är bra.

Med tanke på att jag har bott i Örebro i fyra år av mitt vuxna liv är det ett mindre mirakel att jag inte har upptäckt Path of no Return förrän i samband med den här skivan. Men sent ska syndaren vakna. För The Absinthe Dreams är en synnerligen angenäm upplevelse. Här finns gott om nedstämda riff, galna taktbyten, brutna takter, ångestskrik och en hel del annat smaskigt. Men framför allt finns här ett brett spektrum av känslor och välskrivna låtar att fördjupa sig i.