Skippar man att läsa pressreleasen missar man att The Ghost That Carried Us Away är inspelat med enbart en mikrofon och att Seabears frontman Sindri Már Sigfússon syr sina egna omslag. Något som genast hade förpassat Seabear till den stora, feta snällpopshögen. Eftersom jag fått albumet i ett enkelt pappfodral hinner jag inte så långt innan jag fastnar.

Seabear är visst snälla men de gör också en särdeles detaljrik musik. Sigfússon sjunger måhända viskande men hans dialekt är fängslande. Stråkarna, klart det finns stråkar – det här är isländskt, klarar sig utmärkt i sin förtryckta position och gör gällande att isländska band faktiskt klarar sig utan att tvunget fånga de vida vidderna genom stråkarrangemang och ylande sopraner.

Det som till en början verkar vara lätta melodier som tillfälligt uppåttjack blir ett lyssnande efter detaljer och stämmor. En vindlande orgel i bakgrunden, otaliga körstämmor och pussliga melodier.

Seabear som började som ett soloprojekt är numera något av ett bandkollektiv där både medlemmar av múm och Sigur Rós då och då huserar. Sammanhållande i gruppen är låtskrivaren och sångaren Sindri Már Sigfússon. The Ghost That Carried Us Away är det första släppet på Morr Music och förhoppningsvis vägen till större sammanhang. Placeringen av Seabear bredvid The Elected har enbart geografiska hinder.