Hon har legat lite i bakgrunden väldigt länge och poppar ibland upp i min digitala grammofon. Jag glömmer av henne ibland men varje gång hon dyker upp igen slås jag av hur grym hon är.

Jag kan tänka mig att Maia Hirasawa lyser upp varje rum hon går in i. Hennes röst borrar sig in i öronen och lägger sig där som ett mjukt duntäcke. Hennes framgång bygger delvis på att hon är extremt talangfull och delvis på att hon är så äckligt älskvärd.

Hennes sång kramar ut alla tänkbara känslor med hjälp av stön, soulfyllt wail och avgrundsljud. Passionen för musik lyser lätt igenom och Maia sjunger enligt mallen –ska man göra något så ska man göra det ordentligt.

Det här är hennes debut och som sådan är den oerhört kapabel speciellt när man betänker att hon har producerat och spelat många instrument själv. Hon är skolad jazzsångerska och har tidigare varit bandmedlem och protegé åt Hello Saferide.

Efter att ha sålt slut på sin hembrända EP insåg hon att ett album vore på sin plats och att hon faktiskt var duktig nog att producera den själv. Hon säger själv att den låter ”ganska mycket musikal” vilket märks i videon till And I found This Boy där hon far fram som en Broadwaystjärna. Though I’m just me är elva låtar verklighetsflykt och glädjeinjektion.