Recension
- Disco Romance (cd) Sally Shapiro
- 2007
- diskokaine.com
Respect the red, white and green
För att det inte ska råda någon som helst tvivel om innehållet kompletteras titelordet ”disco” med en baksida i rött, vitt och grönt. När Sally Shapiro (som egentligen heter något annat) och Johan Agebjörn gör gemensam sak är influenserna från en tid dryga två årtionden tillbaka i tiden tydliga.
En tid när Baltimora, Scotch och Sabrina låg högt på listorna runt om i Europa.
Vad som egentligen är italo disco ”på riktigt” kan man förstås diskutera hur länge som helst, om man bortser från lite mer lättdefinierade delar som att musiken ska vara från Italien, vara gjord mestadels med maskiner och höra hemma under åttiotalets glada dagar. Sedan blir det lite krångligare. Steget mellan Alexander Robotnicks Problèmes d’Amour och Sabrinas Boys, Boys, Boys. Men när det handlar om Sally Shapiro, liksom den mesta svenska elektropop som influerats av italo disco de senaste åren, ligger den poppigare sidan av genren närmast till hands som jämförelsemall.
Den största skillnaden mot de poppiga italo-originalen, även här i likhet med övrig svensk nyproduktion, är att utövarna inte har lika uttalade rockvibbar (de artister och producenter som gjorde italo disco i mitten av åttiotalet, när genren klättrat högt upp i listorna, var ju många gånger rockare som sett ljuset och en bättre väg – även om den ylande rockgitarren ofta följde med in i studion). Istället är det istället en ton av lågmält vemod som slöjar ut sig över musiken.
Som hos Mr. Suitcase. Som hos Sally Shapiro.
Visst. Det är inte italo disco för hela slanten. Även om influenserna kan anas hela tiden är det lika många inslag av andra sentida former av elektropop med rötterna i åttiotalet. Syntmattorna. Dun-dah-dun-dah-trummorna. Och Sally och Johan har lyckats göra det helt okej. Det är snygg, lättsmält och finstämd pop.
Men. Så finns det ett men. Jämfört med exempelvis Guidelines for an Emerging Century tappar Disco Romance betydligt snabbare i smak. Lite som Martina skrev häromdagen när hon recenserade Simian Mobile Disco: inget kvar att upptäcka efter den initiala kicken (ja, eller i alla fall efter de första genomlyssningarna).
Värt att låna några minuter av din tid, men inget som på långa vägar kommer att förändra ditt liv, alltså.
Italo disco i sin ursprungliga form, däremot, är förstås något som alla borde upptäcka. Ett väldigt stort steg på vägen mot att bli en bättre människa.
Länkar
Sally Shapiro
En Sally-sida. Här finns bland annat en timslång italo disco-mix av Johan att ladda ner.
diskokaine.com
Skivbolagets sida inspirerad av ett mellanting mellan åttiotalsvideospel och text-tv.
myspace
Med det vanliga.
Publicerad: 2007-06-29 00:00 / Uppdaterad: 2007-06-29 00:00
7 kommentarer
Hmmm… ganska ok skiva, men det var ju länge sedan den släpptes! Extended Mix t ex skrev ju om den i vintras och den var inte purfärsk då heller. Det finns ju så mycket nytt att uppmärksamma.
#
Bra sistastycke. Din första ”italo disco-recension”? Låter nästan (jag har lyssnat) som om du kunde vävt in Bobby ”o” med.
Ang. italo disco 2007:
http://www.clone.nl/item8928.html
#
Disco eller electropop? Spelar ingen roll. Avskyvärt och kräkframkallande är det i alla fall.
#
Vad räknas Baccara som då? Det ska vara spanskt!
#
Kricke: skivan släpptes i Sverige av http://www.dotshop.se för bara ett par månader sedan så den är fortfarande hyfsat färsk…om det nu spelar så stor roll. Bra skiva för övrigt.
#
underskattad platta. 8/10
#
Svenskt vemod möter det analoga 80-talets dansgolv. Med andra ord det bästa av två världar. Ganska fattig recension i övrigt tyvärr, speciellt de irrelevanta jämförelserna med Italo Disco & Sabrina. 8/10
#
Kommentera eller pinga (trackback).