Det är dags för en ny månadssammanfattning av vad redaktionen tyckt varit särskilt värt att uppmärksamma i juni.

• Of Montreal The Past Is a Grotesque Animal (låt)
  En av årets hittills bästa låtar, på ett av årets hittills bästa album. Men framför allt, årets mest pretentiösa, fantastiska textrader:

  I fell in love with the first cute girl that I met
  who could appreciate Georges Bataille
  standing at a Swedish festival
  discussing ‘Story of the Eye’.

  (Susanna Huldt)

• Neurosis (konsert)
  Ett av världens absolut bästa band, upplevt på scen för första gången för min del. Det höll på att gå över styr inledningsvis på grund av värmen, men sen ordnade det upp sig.
  (Tomas Lundström)

• Talib Kweli & UGK Country Cousins (låt)
  Tillsammans med Outkast har Bun B och Pimp C redan gett oss en av årets allra finaste bitar. Tillsammans med Talib Kweli möts storstaden och landsbygden i perfekt harmoni. Hiphop om språksociologi. Det är inte varje dag.
  (Patrik Hamberg)

• Nocturnal Rites Till I Come Alive (låt)
  En melankolisk, mjukt ångestladdad pärla. Fantastisk tyngd i fusion med atmosfärisk syntomfamning och en text som tar tag. En manifestering av power metallens kraftfullhet & beröringspotential.
  (Isabelle Ståhl)

• Seabear Cat Piano (låt)
  Ett sömnigt munspel och ett varsamt piano pysslar om mitt
  Elected-trängtande hjärta och gör det helt ok att det spöregnat i tre dygn. Morr Musics Seabear har inget skrev och en Mr Hankey-fågel på omslaget, men den här tårtsmulan ursäktar det mesta.
  (Maria Gustafsson)

• Editors An End Has a Start (album)
  Sent omsider kom den. En av de skivor jag väntat på med stor längtan under våren. Editors följer upp sin fantastiska debut med en lika fantastisk uppföljare. Det finns de som kallar Editors ett blekare Interpol. De har väldigt fel. Editors har gjort första halvårets bästa skiva. Fem i tolv.
  (Fredrik Welander)

• Anton K och Ereko Nån annan dag (du kan göra mamma stolt) (låt)
  Smittande musikaliska sommarplågor, helregniga veckor, sommarjobb och resttentor, juni ser ut precis som vanligt. Så vad är det då för jobbiga sommarhits man måste handskas med de kommande månaderna? Markoolio är som alltid med på ett hörn och envisas med usla texter. Ingen sommar utan reggae är en stinkbomb som luktar mer illa än Promoes dreads. Men ingen trodde väl något annat heller? Man får kväljningar bara man tänker på vad han ska åstadkomma till nästa års fotbolls-EM.

  Mange Schmidt följer upp förra årets monsterhit Glassigt med låten Giftig där han får hjälp av kollegan Petter, som tyvärr lägger en ytterst medioker vers. Den här gången är det visselrefräng och flerstaviga rim som gäller för Mange, tyvärr inte så sympatiskt som man hoppats på men stycket sätter sig trots allt på skallen.

  Sommarens bästa levererar istället Göteborgskillarna Anton K och Ereko från Grand Prix. Med stabil rap och svängig refräng klargör de att man kan göra mamma stolt någon annan dag, ett budskap som åtminstone tilltalar mig. En eminent upplevelse med visselpipa, fina rim och en text som de flesta kan relatera till. Annars känns juni rätt lagom, jag tror jag fokuserar på kall öl, min nya lägenhet och den galna line-upen till årets Splash-festival istället. Vad hände förresten med Pharoahe Monch nya skiva?
  (Pontus Gustavsson)

• Moto Boy, Blue Motorbike (låt)
  Okej, Blue Motorbike, Moto Boys debutsingel, släpptes visserligen i maj, men fick mina öron att storkna av lycka nu i juni när jag njöt av de varma juninätterna. Moto Boy, eller Oskar Humlebo som han egentligen heter, har ett nostalgiskt 80-talssound, en skön high pitch-röst och glamrockattribut. Enligt hans Myspacesida släpps albumet någon gång i sommar. Jag bara väntar.
  (Madelene Holm)

• Mark Ronson & Amy Winehouse Valerie (låt)
  Funkig, syndig.
  (Kal Ström)

• David Sylvian Cover Me With Flowers (låt)
  Inför septemberkonserten.
  (Martina Nordman)

• Mika Love Today (Moto Blanco Full Length Club Mix) (dansglädje, 2007)
  Jag måste erkänna att jag faktiskt inte lyssnat särskilt mycket på Mika. I alla fall inte i original. Moto Blancos (igen!) remix av Love Today har däremot gått varm i olika musikspelare i min ägo senaste tiden. Piano, house och Bee Geeistisk discofalsettsång. Vad mer behöver man? Moto Blanco framstår dessutom allt mer som 2007 verkliga hjältar.
  (Ola Andersson)