När Devendra Banhart sjöng om att känna sig som ett barn blev jag hänförd, och fick nästan be om hjälp med att räkna mina tår. Även om jag inte har lyssnat så mycket på denna naiva folkpop på sistone, blev jag självklart nyfiken när Devendras vän Becky Stark tillsammans med sitt band nu släpper sin debutskiva Imagine Our Love.

Och visst innebar det en hel del fin folkpop. Men vissa dagar är jag inte riktigt med på det, då blir jag bara uppretad av denna naivitet. Dagar som idag, då jag istället är nöjd med att vara cynisk, irriterad och misstänksam.

För alla dessa ständiga positiva tillrop blir lätt irriterande om man inte är beredd att ge sig hän. Att ge sig hän till detta musikaliska väckelsemöte, där frihet, hopp och kärlek basuneras ut och endast din fantasi sätter gränserna.

Men skillnaden ligger kanske just i naiviteten. För Lavender Diamond känns just idag lite för mycket, på ett sätt som jag även mina bittrare dagar aldrig irriterade mig på hos Devendra. Där Devendra har en barnslig naivitet är Lavender Diamonds snarare religiös. Det här med kärlek, frihet och nära till naturen, I’m all for it.

Jag gillar träd. Men jag vill inte nödvändigtvis göra det hela till någon religiös upplevelse.

Men även om filosofin bakom är påtaglig, så är denna folkpop rent musikaliskt ändå avsevärt timidare än Devendra eller kanske Brightblack Morning Light. Det handlar visserligen aldrig om någon rak och slätstruken pop, men det som är bakom musiken känns hela tiden mer ”out there” än själva musiken. Där kan man lätt dra paralleller till ett band som Cowboy Junkies. På den Hawaiidoftande countrylåten Garden Rose låter Becky Stark verkligen som en kvinnlig Hank Williams.

Just idag var visst ingen bra dag. Men dagar som inte är avsatta för skeptisk irritation, då kommer jag ge mig hän Becky Starks röst.

Videon till Open Your Heart: