Flogging Molly var först ut på min festival i år och det var precis så bra som jag hade förväntat mig. De är ett rutinerat liveband som vet hur man för sig och Pampas passar bandet mycket bättre än vad Atlantis gjorde. Och inramningen var närapå den bästa tänkbara. Sol, mycket folk, bra ljud och klockrena låtar. Den sedvanliga dosen Bushbashing från scen och en minst lika sedvanlig Sovjetflagga som vajade i publikhavet, tyvärr. Det senare uppvägdes lyckligtvis av dammolnen som uppstod av alla som dansade och låtar som Drunken Lullabies, Devil’s Dancefloor och Tobacco Island. Bland annat. En perfekt öppning, helt enkelt.

Jacob Bannon, Converge.

Converge avlöste sedan Flogging Molly. Bandet, som jag ända till jag kikade i programmet trodde spelade på Teaterladan, spelade på Atlantis och det var ärligt talat helt fel scenval. Närheten som ett hardcoreband av Converges kaliber mår bäst av uppstod tyvärr aldrig och ljudet var fruktansvärt tunt. Synd, för bandet gav vad de hade på scen och låtarna var det inget fel på alls. Men hardcore i arenatappning blir sällan särskilt upphetsande.

En stunds vila på kvällen gjorde att jag struntade i Chimaira och missade tiden för Sahara Hotnights, något som verkligen grämer mig. Jag har inte sett Sahara Hotnights på några år nu och hade sett fram emot det, men så går det ibland. Festivaler innebär tyvärr att man missar en del band.

Sedan uppstod det absolut värtsta campingdebaclet jag har varit med om, och det för absurt för att tas upp här, men att riva ett tält, för att sedan sätta upp det igen gjorde att jag missade såväl Korn som Hatebreed. Dags att se över kommunikationerna, Rockparty? Höjdpunkten på Korn var annars One rapporterades det.

Publiktrycket verkar vara helt okej i år också, för övrigt. Parkeringen var i det närmaste full när vi väl dök upp i går förmiddag. I dag är målet att se fler band, helt klart. Jag tror det kommer bli bra det här.