Den superproduktiva trettioårige rapparen Sage Francis är tillbaka med sin andra skiva på det punkiga bolaget Epitaph efter den svaga A Healthy Distrust från 2005. Human the Death Dance är som vanligt när det kommer från Paul Francis-labbet ett album som kräver sin tid och många lyssningar. Det är en mångdimensionerad platta som i mångt och mycket är osvängig men ändå ruggigt tajt. Det är fortfarande den medvetna, arga, antikommersiella och ofta poängsäkra Sage på textplanet. Ljudmässigt är han fortfarande lika ojiggy som alltid och fortfarande den oortodoxa rapparen som man vanligtvis förknippar med Anticon och amerikanska undergroundscenen. Du vet den där rapparen som bryter gränser genom att vinna battles i Metallica-t-shirt, referera till Bukowski men samtidigt kunna sin Nas och Jay-Z-historia.

Irony is dead.
It’s so motherfuckin dead.
I was there by it’s death bed.
The last words that it said… was, “Whiiiiiiiiite boyyyyyyyys!”

Underground for Dummies

Den här gången har Sage valt att samarbeta med en blandad skara producenter, bland annat hans gamla vän Buck 65, Anticon-producenten Alias, Sixtoo, Odd Nosdam och ytterliggare en brokig skara. Skivan har inslag av både elektriska och akustiska gitarrer, hiphoptrummor och scratch vilket ger en ljudbild som rör sig både åt rock, blues och traditionsenlig hiphop. Men trots en solid ljudbild känns beatsen något lama, det är någonting som saknas för att ge den ultimata känslan och ofta är det där problemet ligger hos Sage eftersom han textmässigt är milslångt före många andra. Så har han också hållit igång med skrivandet i över tio år.

You read me all wrong, bello.
You need to do your research.
An emcee with a 4 song demo and you’ve got T-shirts?

Midgets and Giants

För den ovane lyssnaren kan Sage tyckas något trist och tråkig, men ger man hans musik lite tid och framförallt dyker ner i hans texter så blir genialiteten klarare. Att det med skivan medföljer en proppfylld booklet med all lyrik och berättelser kring hur varje låt kommit till ger ytterligare en dimension och anledning till att köpa skivan framför att ladda ner den. Så nu hoppas man väl på en ny europaturné med karlen och att han till skillnad från de senaste två göteborgsbesöken inte beter sig plumpt mot publiken.