dagensskiva.com

48 timmar

Artikel

Shout Out Louds skriker inte

shout out louds artikel
Foto: Jonas Isfält

Mer självsäkra, kunniga och engagerade. Shout Out Louds har lärt sig mer sedan debuten Howl Howl Gaff Gaff. Nu är de tillbaka med Our Ill Wills, ett album som fått stor uppmärksamhet på hemmaplan. Kanske är det dags att övervinna Sverige och resten av världen nu. dagensskiva.com träffade sångaren Adam Olenius och gitarristen Carl von Arbin.

– Ja, vad tycker du? kontrar Adam när jag frågar hur Our Ill Wills skiljer sig från debutalbumet. Jag träffar honom och Carl i Sony BMG:s kontorslokaler. De har just kommit hem från Berlin, där de, liksom i USA, skrivit kontrakt med ett nytt bolag. Innan jag klev in i rummet satt de och designade omslaget till vinylutgåvan av skivan som ska gå till Tyskland. Bandet gör fortfarande sina omslag och videor själva.

– Nej, men det är svårt att säga, säger Adam när jag vägrar besvara min egen fråga. Vi har utvecklats, jag har blivit en bättre låtskrivare. Och vi har tagit mer tid att jobba med idéer.
Carl förklarar att bandet hade mer koll den här gången och visste vad de ville åt.
– Första skivan var rätt naiv. När vi klev in i studion var det som att gå in i en cockpit, fullt med knappar som man inte vet hur de funkar. Det var konstigt.

De förklarar att albumet är mer genomarbetat och självsäkert. Om Howl Howl Gaff Gaff var lite naivt och snabbinspelat så har bandet engagerat sig mer på detta.
– Genom alla spelningar har vi byggt upp självförtroendet, förklarar Adam. Vi hade idéer om hur det skulle låta och litade mer på oss själva. Därför kunde vi testa olika versioner av låtar innan vi blev nöjda. Förra gången var det mer rakt på.
Så skivan är mer experimentell?
– Både ja och nej. Nej, eftersom vi visst vad vi ville. Vi har inte testat oss fram på det sättet, säger Carl.

Adam är den som är lite nervös för recensioner, eftersom skivan är så personlig. Samtidigt förklarar han att bandet är enat.
– Det finns inte mycket som kan…
– Rubba oss, sticker Carl in.
– Ja, rubba oss eller få oss att falla överbord nu.

Enligt en intervju från sommaren förra året, då inspelningen av Our Ill Wills inte hade börjat ännu, hade Adam förklarat för resten av bandet att den nya skivan skulle bli mer rytmisk. Och han har fått som han vill, i alla fall enligt honom själv.
– Det har handlat mycket om trummor och rytmer på den här skivan. Första skivan var också rytmisk, men på den här har vi försökt få fram det mer. Vi har lyssnat på modern och äldre dansmusik, den äldre mer världmusikaktig, mer rytm och afrikanska tongångar. Sedan har vi blandat det med klassiskt låtskrivande, ett traditionellt melodiskrivande. Ungefär som när man sitter och klinkar på ett piano i en hotellbar. Världmusik på ett hotell, kan man säga.

Our Ill Wills är producerad av Björn Yttling från Peter, Bjorn & John. Bandet spelade in sin förra ep med honom och fick mersmak.
– Han är en otroligt bra producent. När ep:n var klar kände vi att det var det bästa vi någonsin gjort, därför ville vi ha honom nu också.
Men nu är Our Ill Wills det bästa ni gjort?
– Ja, det är klart! säger både i kör och skrattar.
– Men det är ju så, säger Carl och blir allvarligare. Det är fint med skivor som liksom… har en lång livstid… ett tidlöst sound. Men lika viktigt för oss var det att göra ett nu-ljud.
Adam håller med.
– Att kunna se tillbaka till hur det var då, när vi gav ut plattan. Det är därför det är så tråkigt med best of-skivor, de blir så… utspridda.
Så nu ska Shout Out Louds ge ut en best of?
– Jepp, direkt efter det här så gör vi det och sen lägger vi ner!

Jag tror inte någon som hört första singeln Tonight I Have to Leave it och som känner till The Cure, kan undvika att höra hur ”curig” den är. Någonting som Adam och Carl motsätter sig när jag för det på talan.
– Det är lustigt och helt obegripligt att folk tycker att det låter som The Cure, för den är verkligen ingen flirt med dem. Det har bara blivit så, förklarar Carl och Adam håller med.
– I så fall är trummorna på Normandie mer en flirt åt det hållet.
Han förklarar att det säkert har att göra med en slags frustration som finns i popmusik, och som både The Cure och Shout Out Louds har. Att kunna ha en uppåt och en mörk sida på en och samma gång.

När man talar, läser eller hör någonting om Shout Out Louds kommer man alltid in på att de är större utomlands, i USA, än på hemmaplan. Men med all uppståndelse kring nya skivan tycks det vara på väg att vända. Eller?
– Det är kul, en slags känsla av revansch att folk har börjat uppskatta oss här också. Men det brukar vara bra drag på konserterna här också, men nu är det så längesedan vi turnerade i Sverige. Vi är peppade.

Carl förklarar att svenska framgångar utomlands alltid blir förstorade här hemma.
– Som när folk rapporterar hem från någon tävling, åh, nu har Sverige vunnit i skidor, då blir det en stor sak hemma. Det är lite samma sak med band som blir lite populära. Våra spelningar i USA är ungefär lika stora som här, vi är inte så stora egentligen. The Hives är stora!

Så, jag har hört att ni ska ta över resten av världen nu också? Asien?
– Vad är det för rykten som cirkulerar? skrattar Adam. Ja, men det är klart att det skulle vara kul. Men trots att vi heter Shout Out Louds så går vi inte och skriker ut om vilka vi är. Men nu förtiden vågar vi ta lite mer plats. Och det är roligt när det går bra.

Madelene Holm

Publicerad: 2007-04-25 15:50 / Uppdaterad: 2007-04-25 17:43

Kategori: Artiklar

13 kommentarer

”Det är lustigt och helt obegripligt att folk tycker att det låter som The Cure”.
Det var det roligaste jag läst på länge. Hoho. Parnevik-indie.

Medlem 2007-04-25 16:57
 

Det slår inte ”Pain: leken som blev allvar”.

Medlem 2007-04-25 17:16
 

maaaaaaaaaaaaaaaaaaaaxiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiim!

Medlem 2007-04-27 02:27
 

maxim. snälla. halvdissa fields här också – blanda gärna in palestinafrågan

Medlem 2007-04-27 02:37
 

Shout Out Cure… löjligt alltså. Inte ens diskret.

Vet Oregistrerad 2007-04-29 19:12
 

The Cure – Close To Me = Shout Out Louds – Normandie

Erl Oregistrerad 2007-04-29 19:16
 

Besviken på denna skiva…När man sett i fram i mot två hete skiv släpp i år…Shout out louds och Sahara hotnights men båd vart en besvikelsa….Vill dessa band spela myspop eller…Synd…Det kanske är den där Peter som är med och petar lite för mkt

Mange Oregistrerad 2007-05-04 12:03
 

Kanon! För mig som växte upp med svensk indie under tidigt 90-tal är detta en njutning. Lika spännade som när jag hörde Karlstadsbandet ”All that jazz” första gången, för knappt 20 år sedan!!!

Magnus Oregistrerad 2007-05-04 17:00
 

så bra är inte skivan men stölden är fin tycker jag.

Medlem 2007-05-08 21:43
 

Ser snarare fram emot
MELPO MENE´s nya.

Eva Oregistrerad 2007-05-19 01:48
 

[...] Out Louds howl howl gaff gaffShout Out Louds skriker inteÄnnu två släpp till Way Out WestSommarindie från Club 8?Sista bokningarna till [...]

 

I like. Det är väl lite trevligt med ett nuvarande Cure? Det är ju såna där härliga extaslåtar som är så svårt att få tag på numera. Hejja hejja Shout Out Cure som är bättre än det mest idag.

Linnéa Oregistrerad 2007-07-23 11:33
 

[...] augusti 1, 2007 …är titeln på syrrans intervju med ovan nämnda band! Intervjun finns att beskåda på DagensSkiva.com [...]

Shout Out Louds skriker inte… « [popkorn] Oregistrerad 2007-08-01 21:49
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig