Pressinformationen om Stars on the Wall är underhållande i sina stridigheter. The Go Find presenteras som ett band med drag från 70- och 80-tal, med genljud från popmusikens historia och referenser som Fleetwood Mac. Men utan att någonsin för den sakens skull låta retro. Ett band som inte förväntar sig så mycket av sin musik. Men som samtidigt förväntar sig ändlöst mycket. Typiska pressmaterialsparadoxer. En massa smörja med andra ord.

Vad det handlar om är andra skivan ut för belgaren Dieter Sermeus, ackompanjerad av sitt band. Han ligger på det Berlinbaserade bolaget Morr Music (härav det fina omslaget), som är bra på att ge oss den här typen av musik. Musik som just i detta fall i mycket kan jämföras med Death Cab for Cutie, för att dock vara lite mer lågmäld. Början av skivan låter loungepop och har också det tighta, något elektroniska soundet av franska band som Air eller Phoenix. Skivan gör genom låten Kid OK med en blinkning till Radiohead. Låten inleds med sprak och knaster för att sedan runda av skivan med gitarr.

Ett belgiskt band på ett tyskt bolag, som med influenser från amerikansk indie gör musik som låter som samtida fransk pop. Med lite generaliseringar.

Jag skulle på inget vis bli förvånad om en låt eller fler av The Go Find skulle dyka upp på ett soundtrack. Förslagsvis till en film av Sofia Coppola eller involverande Zach Braff. En film med träffsäkert trendigt vald musik.