Man kan anta att Isis inte hade en aning om vilket avtryck de skulle komma att göra när de knåpade ihop ”Oceanic” för fem år sedan. Men sedan dess har det hänt en hel del och nu borde det vara ganska solklart i och med skivan är redan en modern klassiker som har influerat mängder med band.

Finska Callisto är ett av banden som har tagit intryck av Isis. Redan på debuten ”True Nature Unfolds ” kunde man höra det. På nya ”Noir” har man tagit ett kliv bort och i större utsträckning försökt hitta sin egen identitet i det soniska universumet som ”Oceanic” skapade. Och i och med att man finner sin plats, växer bandet i styrka.

Kopplingarna till Isis finns där fortfarande i väldigt stor grad, men på ”Noir” har bandet vågat ta ut svängarna ytterligare. Lugnare partier andas Mogwai, medan den sävliga saxofonen på det jazziga mellanpartier i öppningsspåret är en intressant ingrediens. Tanken på en ”Oceanic” som möter ”Sketches of Spain” är minst sagt kittlande.

Callisto har fortfarande har en stor del svärta i sin musik, där många andra inom genren, däribland Isis själva, lutar mer och mer åt melankoli. Jag hoppas att Callisto inte går samma väg. Med de tendenser som finns på ”Noir” kan nästa Callisto-skiva nämligen bli riktigt spännande. Å andra sidan var det precis vad jag kände efter debuten också.