Vanligtvis brukar nya skivor växa ju längre man kommer i lyssningen. Först är man lite tveksam, men det blir bättre och bättre och till slut kanske det är så att man höjer plattan till skyarna. Andra kan falla på plats på en gång.

Med skotska Idlewilds nya album ”Make Another World” ligger det inte till på något av ovanstående sätt. Utan några förväntningar blev jag riktigt lyrisk vid första lyssningen. Vilka melodier, vilka gitarrslingor, ja, vilken skiva! När jag vid senare tillfälle lyssnade igen för att försäkra mig om att mitt första intryck var helt rätt och riktigt kände jag inte igen vad jag tidigare hyllat. Vad var det som var så entusiasmerande?

När jag nu efter ett oräkneligt antal lyssningar ska formulera mina tankar har plattans innehåll flutit ihop till en enda stor sörja. Låtarna är förvisso ofta bra, men ingen sticker ut, ingen ger mig något bestående intryck och ingen fastnar på hjärnan. Allt är lite för lika. ”Make Another World” är helt okej att lyssna på, men det är ingenting som jag kommer att skråla med till eller igenkännande mumla ”Ja, det här är ju spår sju på Idlewilds nya”.