Hat och kärlek framkallas. Hat, eller kanske snarare irritation för att det ständigt låter olika och att det inte går att sätta eller peka ett finger på Monsters & Silly Songs. Inspiration kan höras men i själva verket är det inte särskilt viktigt eftersom det i sin form inte låter som något annat.

Och kärlek: för att det är så bra och för att man inte kan sätta eller peka ett finger på det.

Joakim kom in i det musikaliska medvetandet 1999 med sitt album Tigersushi. Hans debut blev vida uppmärksammad och året efter kom ett remixalbum med bland andra 4Hero och DJ Medhi medverkande.

Även fast många av hans tidigare alster blivit danshits betyder det inte att Monsters är elektronika, även fast delar av den är extremt dansbara. I skapandet av detta album drabbades Joakim av ett dödsfall, ett sådant som fick honom att ångra saker som att göra backupfiler av sina filer. Datorn var stendöd och Joakim skaffade med ett axelryck ett band och började om på nytt.

Det är betryggande med artister som inte är rädda för att kasta bort arbete när de inser att det inte är bra. Monsters & Silly Songs verkar onekligen ha gått igenom en process av sträng bearbetning och rensning. Även fast jag ibland inte fattar tanken bakom hälften av skivan känns det ändå som att det har sin plats.

En del låtar vågar vara 7-8 minuter långa, långa nog att komma in i en transaktig slinga. Sedan finns det underverk som Lonely Hearts, en sjukt medryckande låt med stilenlig refräng, den kommer aldrig bli en radiohit men den är möjligtvis årets bästa låt (definitivt hittills).