Vi vänder på ordningen i år och presenterar redaktionens lista först. Om ni inte håller med är det bara att rösta fram ett bättre förslag.

Precis som förra året finns det kanske en och annan slamkrypare på listan. Skivor som såg ljuset utanför Sverige något annat är än 2006. Vi är inte så nogräknade.

Årets vinnare segrade med ganska bred marginal. Sju av tolv hade den på sin lista över de tio bästa skivorna från förra året. Lika många hade tvåan och fyran på sin topp tio. Trean fanns bara på fem listor, men placerade sig i gengäld desto högre på dem.

Men vad är väl en siffra egentligen? Det här är 60 skivor som någon av oss tyckte hörde till de fem bästa förra året. Det räcker så.

1. The Knife ”Silent Shout”
”Silent Shout” innehåller en del av The Knifes absolut starkaste material hittills. Som album betraktat är det briljant sammanhållet och fokuserat. Det lyser upp med sin bas av techno och nordiskt vemod. Allra bäst är det knastrande slagverket i ”Marble House”, droppande knorrandet i inledningen av ”Like a Pen” och den genombrytande ofiltrerade sången från Karin i versen av ”From Off to On”.

2. Gnarls Barkley ”St. Elsewhere”
Danger Mouse har skruvat fram sina finaste beats någonsin. De spretar åt alla möjliga håll utan att någonsin ta sig ur den hårt åtdragna tvångströjan. Det är djupt allvarligt på samma gång som det är befriande galet och livsbejakande. På ytan sansat, men under den fullkomligt stört. Och inte en hockeyhall så långt örat kan nå.

3. Hot Chip ”The Warning”
Popen som spelades på alla indiedansgolv i landet. Inget verkade kunna stoppa Hot Chip och deras ”Over And Over”. Handleder och kroppar sprätte spastiskt fram och tillbaka, upp och ner.

4. Regina Spektor ”Begin to Hope”
En oförutsägbar och mycket vacker historia. Trots att den av somliga anses vara Regina Spektors hittills mest kommersiella skiva – det avskalade har bytts mot större arrangemang, bredare ljudbilder, fler instrument, mer elektroniskt – bjuder den oupphörligen på nya överraskningar.

5. Final Fantasy ”He Poos Clouds”
Förskräckligt eller fantastiskt? Fantastiskt tydligen.

6. Amy Winehouse ”Back To Black”
Rått och sofistikerat. Kombinationen förkroppsligas i brittiska Amy Winehouse.

7. Midlake ”The Trials of Van Occupanther”
Det är eftertänksamt visionärt och lätt mystiskt, framför allt de närmast poetiska texterna.

8. Ramjac ”Transfusions”
Mitt i all elsprakande nujazz och framtidsfunk går en tydlig linje bakåt i historien till sjuttiotalets fusionjazz.

9. Unai ”A Love Moderne”
Ett väldigt homogent album där tvära kast och stora gester aldrig släpps över bron.

10. Squarepusher ”Hello Everything”
Frrssstt, rrttttatt, rrrrraaappp, tttttrrffft.

11. Justin Timberlake ”FutureSex/LoveSounds”
Årets bästa Timbaland-skiva.

12. The Roots ”Game Theory”
En sotigt svart skiva som pendlar mellan funk, rock och soul lika gärna som återskapat beatmaskineri och mikrofon.

13. Red Sparowes ”Every Red Heart Shines Towards the Red Sun”
Red Sparowes lyckas konkretisera det abstrakta.

14. CSS ”Cansei de ser sexy”
Diskofierad pop med en fascination för nu- och fulkultur som får blomma fritt.

15. Danielson ”Ships”
Han sjunger sina toner lika ljust som Mariah Carey. Fast på indie.

16. TV on the Radio ”Return to Cookie Mountain”
Svartsynt indierock som hämtar sin näring ur skitiga storstäder och smutsiga flygplatser.

17. Tony Allen ”Lagos No Shaking”
En resa tillbaka till ursprunget, Nigeria och The Shrine.

18. Kelis ”Kelis Was Here”
Kelis fortsätter att segla lite vid sidan av den mer tillrättalagda massan.

19. Arctic Monkeys ”Whatever People Say I Am That's What I'm Not”
Arctic Monkeys det som krävs för att behålla sin värdighet i sitt slyngelskap.

20. The Hidden Cameras ”Awoo”
Åh, dessa fantastiska Kanadensare som vet hur man angör en fantastisk tredje skiva.

21. Hans Appelqvist ”Naima”
Upplevelsen i hörlurar rekommenderas, även om skivan är härlig även i ett stort rum där ljudbilden får breda ut sig över en stor yta.

22. Merz ”Loveheart”
En ensam historia som pendlar mellan det melankoliska och en snärjd eufori.

23. K-OS ”Atlantis”
Rappandet är snarast undantag och hiphopens traditionella element blir kryddor snarare än fundament.

24. Trentemøller ”The Last Resort”
Pulser av skorrig elektronik marscherande hand-i-hand med en djup bas.

25. Lena Willemark ”Älvdalens elektriska”
En fantastisk skiva som väver samman folkdans med koraler. Som visar det vackra i kulningar och lockrop.

26. Emil Jensen ”Orka då”
Inte för att eMiL Jensen levererar sanningen. Nej, snarare för att han ställer frågorna.

27. Clap Your Hands Say Yeah ”Clap Your Hands Say Yeah”
En rastlöst trampande rytm, en stegrande känsla som exploderar i någonting som närmast kan likna vid eufori.

28. Khoma ”The Second Wave”
Ackorden slås ut, tonerna lägger sig ned i fosterställning. Små ekande gitarrtoner lugnar och stärker.

29. Ebb ”Loona”
Byggd kring en kombination av akustisk gitarr, statiskt knastrande trädtoppssus, bubblande rytmer och svävande elektroniska slingor.

30. Da Backwudz ”Wood Work”
Crunk, söder, Goodie Mob, Atlanta, Outkast, smurfsång, Digital Underground.

31. Mastodon ”Blood Mountain”
De blandar hardcore med klassisk hårdrock och späder ut det hela med progressiva låtstrukturer, skyhöga pretentioner och helt utflippade utflykter.

32. Beck ”The Infomation”
Det är du som är stjärnan.

33. Rebecka Törnqvist ”Melting into Orange”
Låtar som lugnt och nästan övermoget leker i utkanten.

34. Vapnet ”Vapnet”
För vissa kan Vapnet säkert låta som ett utvattnat tweeband, O så fel de har.

35. Oddjob ”Luma”
Hornen tar täten i 30 sekunder innan ståbasen och en skranglig samling slagverk kryper in i bilden tätt följd av ett elpiano och gnisslande elektroniska ljud.

36. Camera Obscura ”Let's Get Out of This Country”
Den skotska popen personifierad. Så söt, så svängig, så poetisk och bitterljuv.

37. The Haunted ”The Dead Eye”
Den Dolvingska dynamiken lyfter musiken, även om det fortfarande hörs att det utan tvekan är The Haunted det handlar om.

38. IAMX ”The Alternative”
Omvärlden är kall och grå, livet är läskigt och förtappat och allt går åt helvete till takten av taktfasta beats.

39. Asha Ali ”Asha Ali”
Låtar om hjärta och smärta som värmer. Där ljuset hela tiden syns där på andra sidan tunneln.

40. Anna Ternheim ”Separation Road”
Anna Ternheim har utvecklats, samtidigt som hon har tagit ett litet steg tillbaka, till den ursprungliga rösten.

41. Jonas Kullhammar Quartet ”Son of a Drummer”
låset blir personligt, den vibrerande basen en vän och Jonas Holgerssons trummor en bekräftelse.

42. Pet Shop Boys ”Fundamental”
Fundamental” kanske inte, titeln till trots, fångar riktigt allt som ÄR Pet Shop Boys. Men det kommer väldigt, väldigt nära.

43. The Coup ”Pick A Bigger Weapon”
Det är nercabbad funk att dans till varma sommarkvällar samtidigt som solen går ner. Revolutionen med ett leende,

44. Gorgoroth ”Ad Majorem Sathanas Gloriam”
Ett av de få banden som ännu klarar av att upprätthålla en bild av att vara såväl grim som true och necro.

45. The Plan ”Walk for Gold”
Tag sats inför en guldkantad vandring med Theodor och Jari tryggt hållande dina händer.

46. Wolfmother ”Wolfmother”
Döda djur blir olja, kol blir diamanter. Led Zeppelin, Deep Purple, Black Sabbath och Uriah Heep blir Wolfmother.

47. Andreas Mattsson ”The Lawlessness Of The Ruling Classes”
Mr Popsicle lämnade jobbet som yrkeskompositör och spelade in en säregen och avskalad liten pärla.

48. Euros Child ”Chops”
Frontmannen i Gorkys Zygotic Mynci flyttade hem till föräldrarna igen och skrev en skiva fylld av förförisk pop.

49. Sergio Mendes ”Timeless”
Varm respekt för traditionerna men samtidigt en busfröaktig behandling av Mendes 60-talspärlor. Sergio svänger, gästartisterna ler och Will.I.Am är nya killen på producenttronen, trots den fåniga hatten.

50. The Dead Brothers ”Wunderkammer”
Reverben på gitarrstärkaren är uppskruvad till väldigt mycket. Bastuban är om inte polerad så åtminstone rejält inspottad.

51. Switchblade ”Switchblade”
En rejält kvävande svärta finner vi i den första låten på skivan, medan den andra är mer melankoliskt svart.

52. Jolie Holland ”Springtime Can Kill You”
Släpigt, rökigt och sexigt. Ett trasigt piano. En fiol tillverkad av en cigarrlåda.

53. Lisa Ekdahl ”Pärlor av glas”
Ska man dansa till det här får vi dansa långsamt alltså.

54. Craggz and Parallel Forces ”Northern Soul”
Solskensstänkt och själfull drum'n'bass blandas med mer jordiga tongångar.

55. Maria Röjås ”Silverringar, små och stora”
En röst som både med lek och allvar ankrat upp i svenska torp, gårdar och kapell och kyrkor.

56. James Yorkston ”The Year of the Leopard”
Ljusare, mer drömsk, med stråkar och plockade melodier. Det sökta mörka är borta.

57. Timo Räisänen ”I'm Indian”
En orgie av medryckande euforiska dansa-som-imorgon-inte-fanns sånger.

58. Beyoncé ”B'Day”
Drottningen av dubbla budskap och asymmetriskt skurna kläder i metallic-färger – är tillbaka.

59. Alex Smoke ”Paradolia”

60. Sugardaddy ”It’s Good to Get High With The Wife”

Personliga listor:
Ola Andersson
Patrik Hamberg