- Vad är det här för sorts hiphop?
- Vanlig samplingsbaserad hiphop.
- Ja men vad kallar man den?
- Hur menar du?
- Det är ju inte direkt så att 50 Cent rappar om stream of consciousness.

Nej, när Talib Kweli och Madlib gör gemensam sak låter det inte alls som 50 Cent och Dr Dre. Det här är något helt annat. Men fortfarande, och kanske ännu mer, hiphop.

Lite vid sidan av den kommersiella karriären skänker de bort nio låtar som samlats under namnet ”Liberation”. Jag vet egentligen inte riktigt varför de ger bort det, för den lilla hårda kärna av fans som verkligen kommer att uppskatta det här hade nog gladeligen lagt ut en hundring för att få det på cd. Det är dessutom minst lika bra som, ja till och med bättre än, annat de tagit betalt för.

Å andra sidan. Varför ifrågasätta det goda som är gratis? Kanske kan det locka någon som inte hade lyssnat annars och bygga förväntningar inför nästa betal-utgåva?

Madlib fortsätter utforska de dammigaste hörnen av soulfunkkällaren. Hans beat bygger som vanligt på samplingar som vrängts ut och in, snabbats upp, trimmats ner, plockats isär och satts ihop på nytt. Ibland så att inget känns igen eller kan identifieras. Lika ofta frågar jag mig var jag hört det förut eller i original. Självklarheter blandas med överraskningar och frågetecken.

Det här är funken på hiphopvis, kärleksfullt knådad och nygräddad. Alla påsarna på en gång utan att tappa den sammanhållna helheten.

Jag önskar att jag lyssnade lika noga och nära på Talib Kwelis rim och texter som på Madlibs beat och ljud. Men oftast stannar det vid att jag nickar med och lyssnar på hans röst på samma sätt som på en saxofon eller trombon. Som på ett stötigt rytmiskt blåsinstrument snarare än som på en av vår tids vassaste historieberättare.

Jag förstår att jag förlorar en dimension av det här albumet så länge jag inte spetsar öronen och tar texterna till mig, men det får komma senare. När skivan mognat och satt sig på stadig plats i min hjärna. För den här halvtimmen tål upprepad lyssning.