Berns, Stockholm. Det är en söndagkväll i slutet av maj och ett par hundra personer har samlats för att titta på en veteran. Några vill se en gitarrfantom. Några är egentligen fanatiskt intresserade av en annan amerikansk artist. Några har varit med från början. Några är milt medtvingade som sällskap. På utsatt tid kliver den […][...]

För mig var fantastiska ”Catalpa” och ”Escondida” bättre i teorin än i verkligheten. Jag sa att jag lyssnade på dem mer än jag gjorde. Jag blev fruktansvärt irriterad på att maxa volymen för att höra melodierna att jag hellre lyssnade på, de just då, mer självklara Feist och Julie Doiron. Samtidigt visste jag att Jolie […][...]