Balearica-retrovågen som svepte fram som mest för några år sedan kanske har tappat det mesta av sitt omedelbara momentum, men som med alla musikgenrer plockade den inte ner skylten helt och hållet bara för att månadssmakerna skiftade. En av dem som fortsätter traska längs med balearica-stigen är kanadensaren Michael Silver, som jag först stötte på […][...]

Som alla andra i redaktionen förmodligen också kommer att konstatera är det förstås fullständigt omöjligt att plocka ut de 50 album jag tyckte bäst om de senaste tio åren. Dessutom i rangordning. Kort sagt skulle rätt mycket kunna kastas om i den här listan. Framförallt ju längre ner vi kommer. Det finns säkert 50 kandidater […][...]

Vi vänder på ordningen i år och presenterar redaktionens lista först. Om ni inte håller med är det bara att rösta fram ett bättre förslag. Precis som förra året finns det kanske en och annan slamkrypare på listan. Skivor som såg ljuset utanför Sverige något annat är än 2006. Vi är inte så nogräknade. Årets […][...]

Gruppen börjar kännas lite för trång. Kreativiteten kvävs av de andra i gruppen och de där som en gång gjorde allting möjligt är irritationsmoment. Ja, och så behöver man förstås inte dela med sig av pengarna om man kör själv. Det är så det brukar vara. Men vissa gör precis tvärtom. Efter fyra skivor på […][...]

Dagens recension består av två. Två recensioner av två skivor som har en nämnare som förenar dem mer än någon annan. The Light Bulb Project. Den ena skivan är Cat5:s debutalbum (recension här). Den andra är Pepperbox Hill. Båda skapade av artister sprungna ur The Light Bulb Project. Men även om Otur och Cat5 har […][...]

Luomo, Conoco, Sistol och förstås Vladislav Delay. Lägg till några andra samarbetsprojekt och du börjar få lite grepp om den musik Sasu Ripatti gett ifrån sig. Under resans gång har även Uusitalo dykt upp. På ett sätt har Ripattis musik varit lika spretig som hans alter egon. Från skruvade och lågmälda hiphop-liknande produktioner över ljudbyggen […][...]

Med jämna mellanrum stöter jag på låtar som jag borde gilla. Låtar som jag vet att jag verkligen borde gilla. Alla ingredienser finns där, men trots det klickar det inte. Det där obeskrivbara som behövs finns inte där, utan att man kan sätta fingret på vad det överhuvudtaget skulle kunna vara. Unais Oh You and […][...]

Jag fick aldrig tag i något ex av Monotoni #1. Den var slutsåld innan jag ens hann fatta vad som hände. När den här recensionen skrivs är Monotoni #2 också slut. Och ja, just därför den här texten kanske är lite onödig. Men de goda nyheterna är att du ändå kan få tag i eget […][...]