En årets låt från varje skribent. En motivering varför. Tillsammans blir det tolv låtar i en asbra spellista.

01. Kelis ”Appreciate Me”
”Don't take my kindness for weakness” mässar Kelis med back-up av en ståtlig kör, mer hängiven än någonsin förr. Bedårande och mäktigt.
[Agnes Arpi]

02. My Darling You! ”Please Don't Talk To Me I Fall In Love So Easily”
Den känns som den första vårdagen när asfalten är sopad och solen sticker i ögonen. Den känns som skolavslutningen i nian eller natten innan födelsedagen. Den känns som förväntningar och längtan. Den känns som ett tokhångel på ett dansgolv eller en efterfest i gryningen. Den känns som att springa så fort benen bär. Den känns som skriket som fastnade i halsen. Den känns som ett bultande hjärta, hormoner och adrenalin. Den känns som vår. [Carolina Setterwall]

03. Coldcut med Robert Owens Walk a Mile in My Shoes (Henrik Schwarz remix)
Redan i sin originalversion är gamla hjältarna Coldcuts Walk a Mile in my Shoes en melankolisk rysare tack vare sina sorgsna stråkar och Robert Owens gudabenådade stämma. Men det är i Henrik Schwarz rytmiskt avskalade briljanta version den fulländas och förädlas till årets vackraste, suggestivt pumpande, mörka technogospel. [David Drazdil]

04. Prince ”Black Sweat”
Det bara smäller när man höjer volymen till högtalarnas bristningsgräns. Och kroppen rister för den kan fan inte låta bli. Så. Bra. Har han inte varit sen ”Gett Off”. [Kal Ström]

05. Wolfmother ”Joker & The Thief”
Det gick att sammanfatta sjuttiotalets skönaste rock i en låt, men inte förrän 2006. Döda djur blir olja, kol blir diamanter. Led Zeppelin, Deep Purple, Black Sabbath och Uriah Heep blir Wolfmother. [Fredrik Welander]

06. Merz ”Butterfly”
Så var 2006 ett tyst år. Året där den som skrevade mest hördes minst. Merz gjorde det vackraste albumet där melodier, detaljer och nyanser fick tala, istället för antalet kompisar på MySpace. Med körer och bongokomp, kärleksdoftande sång och en vyssjande melodi, var ”Butterfly” låten som gjorde minst väsen av sig och därmed lät mest. [Maria Gustafsson]

07. Salem Al Fakir ”Dream Girl”
Ett år då jag tröttnat på samtiden och lyssnat mycket på gamla musikalmastodonter har Salem Al Fakir övertygat om att under händer och att framtiden är ljus. Messias spelar piano. [Marie Lindström]

08. Michael Gray med Shelly Poole ”Borderline (Club Mix)”
Ibland behövs inte särskilt mycket för att skapa magi. Ett taktfast beat. Några trevande desperata textrader. Lite lånade stråkar och blås. Repetera tills hela världen är färgad underbart blå. [Ola Andersson]

09. T.I. ”What You Know”
Om album bedömdes utifrån en enda låt vore det ingen tvekan om att T.I. var kungen 2006. Det här är årets anthem. Låten som startar festen eller bara tar den till en ny nivå av galenskap. [Patrik Hamberg]

10. Lena Willemark ”Sväs Märtas kulning”
Lena Willemark vänder kosan hem till Älvdalen. Det blir ett fantastiskt återseende. Ett möte som resulterat i en av 2006 års bästa skivor. Kulning är både vacker och gripande. [Peter Dahlgren]

11. Hot Chip ”Over and Over”
Jag har inte kunnat sitta still. Och trots att det är en av mina favoritsysselsättningar, har jag haft svårt att ligga kvar i sängen på morgonen. Vad det än var för kemiska reaktioner som sattes igång i min kropp vid lyssnande till denna dansanta rocks elektroniskt hackiga knaster och sprak förgyllde det året 2006. [Susanna Huldt]

12. Red Sparowes ”Annihilate The Sparrow, That Stealer Of Seed, And Our Harvests Will Abound; We Will Watch Our Wealth Flood In.”
När skivåret 2006 ska summeras står det klart för mig att året i väldigt stor uträckning har handlat om album, snarare än enstaka låtar. Således har det varit ett ganska ångestfyllt arbete att välja ut mitt bidrag till redaktionens återkommande samling. Såväl Slayer som Iron Maiden var med i diskussionen in i det sista, men till syvende och sist blev det Red Sparowes som drog längsta strået. ”Annihilate The Sparrow, That Stealer Of Seed, And Our Harvests Will Abound; We Will Watch Our Wealth Flood In” är ett storslaget och melankoliskt postrockstycke, som slår an känslosträngarna till hundra procent. Och jag kommer alltid att älska gitarrljudet. Disten, djupet, resonansen. [Tomas Lundström]

Hör alla låtar i vårt podradioprogram.