Det spelar ingen roll hur välgjorda de är: jag tycker att mixskivor är tråkiga. Eller i alla fall tråkigare än vad de skulle vara annars.

Det här är inget nytt, vare sig i allmänhet eller för att komma från mig. I samma sekund som DJ:n blev Artist föddes också DJ-genren. Där andra skapar musik med instrument och maskiner använder DJ:n sina två skivspelare (eller mer uppdaterade versioner av dem). Där artister vanligtvis graderas utifrån sitt skapande från grunden, även när samplingar är inblandade, bygger DJ:n helt och hållet på det andra redan färdigställt och värdesätts mest utifrån sin fingerkänsla och sitt kunnande i att hitta de bästa låtarna.

Och precis som traditionella artister händer något när studions trygga väggar lämnas därhän och det blir dags att möta publiken. Precis som under en vanlig konsert är framträdandet i DJ-båset mer eller mindre en dialog med människorna – en dialog som, för oftast bästa resultat, styr kvällen. Låtarna, upplägget, övergångarna.

Men när jag går på konsert är det låtarna jag är intresserad av och vill höra. Jag vill framförallt inte uppleva låtarna slarvas bort i en artistisk strävan att visa upp hela sitt tekniska kunnande eller sin instrumentkontroll.

Någonstans där tror jag att min invändning mot mixskivor tar sin grund. Jag vill att låtarna, urvalet, ska få tala utan textremsa. DJ:n hantverksskicklighet sitter i mångt och mycket i hans sammanflätande av den musik han valt, men lyft ur sitt sammanhang (klubben) tappar det sin funktion och charm. Lite som att mellansnack och stagedivande är så där kul att lyssna på hemma vid stereon.

När det blir Jimmy Van M:s tur att sätta samman en egen volym av serien ”Balance”, otippat nog den tionde i ordningen, finns det förmildrande omständigheter i de kontinuerliga ljudmatta som spritts ut över tre cd-skivor. Det handlar om musik som, lite elakt sagt, saknar egna konturer – på gott och ont. Det handlar rätt mycket om den typ av elektronisk, melodisk instrumentalmusik som kan vara alldeles underbar att ha som sällskap en blå natt, men som också kan vara erbarmligt stentrist om stämningen inte är den rätta. Här blir de tre mer än timslånga ljudavsnitten synnerligen homogent presenterade för att ha som inte allt för påträngande kamrat när man gör något annat.

Hissmusik, om man vill vara ännu lite mer elak. Även om det i det här sammanhanget är något bra.

I Jimmy Van M:s tappning blir ”Balance” en resa genom tre distinkta faser: en ”downtempo mix”, en ”midtempo mix” och en ”uptempo mix”. Ni gissar helt rätt om ni tror att respektive skiva låter precis som den heter.

Tyvärr betyder det här att downtempo-skivan trillar över på fel sida av det valiumtråkiga, trots bitvis bra låtar och artister (Future Sound of London, Coldcut, Laika, Wax Poetic, Autechre, Bonobo). Midtempo-mixen är desto roligare, i ett spann som, på många sätt, omfamnar namn som Cocteau Twins, Speedy J, Aphex Twin, LCD Soundsystem, I:Cube, Ellen Allien och Saint Etienne. I sanningens namn är steget mellan downtempo och midtempo inte så enormt, men ibland är det detaljerna som gör det.

Detsamma kan sägas om uppgraderingen från ”mid” till ”up”. Det är inget exploderande glitterdansgolv som vräker sig ut genom högtalarna. Det är snarare musik gjord för introverta dansgolv. Soffdans snarare än The Bump. Vill jag göra det enkelt för mig skulle jag kunna sammanfatta den instrumentala, minimalistiska tech-house det bjuds på med ett ord: ”Kompakt-techno”. Även om den termen är missvisande på mer än ett sätt gissar jag att den beskriver musiken rätt bra i ord. Inramningen med den inledande Trentemøller-remixen av ”Les Djinns” och Supermayers målgång med en omstöpning av Gui Boratto:s ”Like You” känns passande.

Visst hade jag hellre sett ”Balance 010″ som en ren trippelsamlingsskiva. Med musiken i centrum i sin oavbrutna extendedmixade härlighet (med några av de tråkigaste spåren bortrensade för att frigöra utrymme). Men även i det här formatet fungerar Jimmy Van M:s tre skivor riktigt bra som kvällssällskap när man inte orkar dra på sig lurar, men ändå inte vill störa grannarna.