Nej, ”20 Y.O.” är inte en samlingsskiva.

I år är det precis 20 år sedan Janet Jackson sköt upp till samma stjärnhöjder som storebror Michael med sitt tredje album. Det var också då som hon klättrade upp i styrhytten och själv började styra upp karriärskutan Janet Jackson (”Janet Jackson is a trademark of Janet Jackson” – så ni vet).

Precis som för storebröderna Jackson var den allra viktigaste ingrediensen i deras initiala framgångssagor rätt folk i rätt tid. I Janets fall hade hon sällskap vid ratten av Jimmy Jam och Terry Lewis. Fast i ärlighetens namn var det ju Jam & Lewis som, om inte styrde helt och hållet, såg till att Janets skivor fylldes av musik från två av åttiotalets mest framgångsrika, och pålitliga, hitmakare.

Men ”20 Y.O.” är ingen samlingsskiva. Det handlar om ett album nyskriven musik.

Fast när jag lyssnar på Janet Jackson 2006, och i cd-häftet ser en bild på Janet framför ett kollage av frusna ögonblick från karriären, så önskar jag att det var en samlingsskiva jag höll i min hand.

Även om Janets album från mitten av nittotalet och framåt inte kunnat mäta sig med de klassiska Jam & Lewis-föregångarna så har det ändå alltid funnits något visst med varje Janet-skiva. Något som fått henne att sticka ut i r'n'b-mängden. Jam & Lewis-faktorn.

Det saknas den här gången.

Visst skulle det vara lätt att skylla på att Janets pojkvän Jermaine Dupri hoppat in mellan Jam och Lewis vid mixerbordet och står som medproducent på ungefär hälften av albumets 16 spår (alltid fint med kärlek, men det betyder inte att man måste jobba med dem man delar säng med, typ). Men inte ens när Jimmy och Terry blir av med Jermaine under andra halvan lyfter det riktigt. Det där speciella som Jam, Lewis och Jackson lyckats skapa för det mesta när de är tillsammans dyker aldrig upp.

Det blir r'n'b som flörtar inte så lite med crunk-södern, som så mycket annan r'n'b och hiphop senaste tiden. Det blir influenser från electrons barndom (dels genom samplingar av ”Rockit” och ”Looking for the Perfect Beat” och dels genom att refrängmelodin från den sistnämnda lånas rakt av) – också som så mycket annan r'n'b och hiphop senaste tiden. Allt väldigt lagom. Inget i närheten lika kaxigt, svängigt, bubbligt, porrigt, sensuellt, funkigt, maskinellt eller glittrande som det hon gjort tidigare.

Helt plötsligt känns 20 år som en väldigt, väldigt lång tid.

För både Janet och Jam & Lewis.