dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Air Bureau: Forever Love
Forever Love (CD) Air Bureau
2006
Ten Beats/Playground
6/10

Basement Bureau

Lyssna

Sök efter skivan

Att svenskar kan det här med att få dansgolv att svänga långt utanför våra egna gränser är inget nytt. Det har vi varit bra på åtminstone sedan början av nittiotalet (på bredare front alltså, Abba började ju ännu tidigare).

När nu Henrik Larsson (förmodligen inte den killen) och Niklas Ehrlin nu släpper sin debut som Air Bureau betyder det inte att de är några nykomlingar. Båda har ett förflutet i technoakten Headroom och har även släppt grejer på respektive håll under olika namn.

Som Air Bureau är det knappast hårdslående techno som gäller. Det är snarast så kommersiellt gångbar klubbhouse som det bara går att göra. På ett bra sätt. Om någon önskar ett namn att hänga upp Air Bureau-soundet på skulle jag droppa Basement Jaxx.

Det är, för det mesta, samma festglada dansbubbel som genomsyrar ”Forever Love” och Basement Jaxxs skivor. Rätt ofta byggt kring knorrande syntar och allmänt ljudkaos i form av klippta ljud som kastas in och ut ibland utan att det verkar finnas någon riktning bakom alltihop. Inte sällan finns det ett eko av 2step och UK Garage i främst rytmsektionen. På gott och ont.

Precis som det jag var inne på i min recension av Basement Jaxx senaste album är gränsen mellan extremt svängigt kaos och bara hederligt gammalt kaos rätt ofta ganska fin. Skillnaden mellan exempelvis ”City of Us” och ”Love This” (bortsett från att Timbuktu sköter det vokala i den förstnämnda och Ola Salo i den andra) är egentligen väldigt liten, men där jag verkligen gillar ”Love This” känns ”City of Us” inte alls lika kul. ”We Came to Dance”, ett möte mellan Paul Johnsons ”Get, Get Down” och plastsambablås, funkar riktigt bra, medan närbesläktade ”This Moment Still” mest blir rätt irriterande.

Höjdpunkterna på ”Forever Love” kommer i princip först och sist. ”Get Us High” är rätt traditionell, rakrytmad och lättfiltrerad fyr-fyra-house med en knäckande svängig refräng värd höga placeringar på klubblistor över hela världen. På andra sidan av spektrak finns så avslutande ”S.L.A.M.” där alla säkerhetsventiler hinkats ut genom fönstret och galna vokoderinfall får dansa borden.

Det är då Air Bureau funkar bäst. När de, typ, håller sig till extremerna. Det är det däremellan som svajar lite onödigt mycket.

Ola Andersson

Publicerad: 2006-10-22 00:00 / Uppdaterad: 2006-10-22 00:00

Kategori: Recension | Recension: #3898

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig