Ännu en av historiens bortglömda röster har åter fått se dagens ljus. 1964 blev Spencer Wiggins en del av Memphis-baserade Goldwax Records, och stannade där fram till att skivbolaget upplöstes fem år senare. Under de efterföljande åren spelade han in material för andra Memphis-bolag, innan han 1976 nystartade som gospelsångare i Miami. Det senaste han släppte var en gospelskiva för fyra år sedan.

På den tiden han låg på Goldwax var Spencer Wiggins i alla fall i besittning av en stämma som säkert hade kunnat konkurrera med både Wilson Pickett och William Bell om han hade fått chansen. Det utmärkande för hans karriär var dock att han trots både kvantitet och kvalitet aldrig fick den avgörande hiten.

Hade han fått rätt låt hade förmodligen succén varit ett faktum, ty Spencer Wiggins var en man som kunde hantera såväl smeksoul som rivigare Sam & Dave-snitt. Och på nyligen utgivna ”The Goldwax Years” finns också musik som spänner från lågmälda och finstämda takter i ”Once in a while (is better than never at all)” till indignerat ifrågasättande i ”Who's been warming my oven”. Dessutom gör han en lysande version av Aretha Franklins ”I never loved a man (the way I love you)”.

Allt är såklart inte guld som glimmar i soulmusikens skattkista, också här finns svagare partier, men rariteter som ”Lonely man” gör ändå Spencer Wiggins jordiska musik förtjänt av en ny chans, sisådär 40 år efter att det begav sig.