Recension
- Älvdalens elektriska (CD) Lena Willemark
- 2006
- Bonnier Amigo
De stiglösa skogarnas folk
Om du befinner dig i Dalarna någon gång så ta chansen att resa till de mer avlägsna delarna. De som sakta avfolkats, men aldrig gett upp.
Sätt dig på buss 170 med riktning Älvdalen. Ja, Älvdalen med rondellupproret, en säregen dialekt och Hagströms. Du åker på nyare vägar, och fortsätter du mot Grövelsjön kommer du åka genom ett vidunderligt landskap av dalgångar och barrskog. Om du byter till buss 123 i Älvdalen kan du ta dig till Evertsberg. Där bodde Lena Willemark.
Det är till hembygden som hon återvänder till på sitt tredje egna album â€Älvdalens elektriska†(som också var det batteri som försörjde hennes inspelningsutrustning i Älvdalen). Det är Lena Willemarks ungdomsförälskelse. Musiken. De små gårdarna. Kulturen. Det knappa jordbruket. Sinnelaget. Den ljumma sommaren och den kalla vintern.
Den som har åkt Vasaloppet vet att Evertsberg bara är halvvägs mot Mora. Men det gäller nog bara idrottsligt, för musikaliskt har Lena willemark nått i mål med â€Älvdalens elektriskaâ€.
Det är en fantastisk skiva som väver samman folkdans med koraler. Som visar det vackra i kulningar och lockrop. Som artikulerat och tydligt sjunger på älvdalska precis som mer begriplig svenska. Dans avbryter meditation, och nästan självklart blandas turkiska toner in i arvet från Evertsberg.
Jag blir upprymd och högtidligt glad av ”Mikkelwenn”, ”Sväs Märtas kulning” och ”Tommos Kerstins Vallåt / Silder / Vallåtspolska”. Lena Willemark sjunger artikulerat och tydligt. Hon vill nå fram. Fiolen ger både rytm och melodi.
Men sättningen av musiker bidrar också till den här skivans höga betyg. Lena Willemark spelar och sjunger. Mikael Augustsson, bandoneón och dragspel, Leo Svensson, cello, Haci Ahmed Tekbilek, ney och mey, Verf Lena Egardt, fiol och Mikael Marin, altfiol.
Jag brukar inte sätta full pott. Men någon gång dyker en sådan skiva upp. ”Älvdalens elektriska” ger mig ett skönt lugn och en glädje över musiken. Finns det inte tusen folkmusikskivor som gör det? Ja, säkert. Men inte just nu. Nu är det en kulning en afton i Risberg som sätter blodet i rörelse.
Publicerad: 2006-09-26 00:00 / Uppdaterad: 2008-05-27 20:27
11 kommentarer
Ed war sagt lioutskoj å få sio ien recension åv Lena Willemark ier å dagensskiva!
#
Miljöpartimusik för hembygdsromantiker i nyinköpta bostadsrätter i Vasastan. Kan nån upplysa om vad för instrument "ney och mey" är?
#
Ney är en lång kantblåst flöjt med mycket luftig klang, vanlig framför allt i Iran och Turkiet. Mey är också ett blåsinstrument med dubbelt rörblad (som på fagott och oboe, fast instrumentet är mycket mindre och röret mycket större) och en svårbeskrivet klang. Det kittlas i munnen när man spelar på det.
#
Vem f*n är Lena Willemark.. är hon känd eller?
#
jag var i älvdalen på en fältvecka i lumpen. det var en av de värsta veckorna i mitt liv.
#
jag är från särna!
åh, kära buss 170, så många mil vi färdats tillsammans!
#
åh jag älskar folkmusik. mötörsågen kan bara hålla käften. mötörsågar är för mördare som bor i husvagnar. for belos information: lena willermark är känd för att spöa pojkar som använder stjärnor istället för a när de svär! peace
#
Det här var typ det mest obskyra jag varit med om… Men det kanske är bra för dom som gillar fokmusik.
#
Grym platta! Hörde henne först när tidningen Lira hade med en låt på deras samlingsplatta. Underbar musik och vilken röst! ”Ditt Blå” är en drömlåt. Inte konstigt att hon vann en grammis för den här skivan. Mer folkmusik!
#
Lena Willemark obskyr?! Den var kul.
#
obskyr
1. skum, tvivelaktig, suspekt; som är okänd, och har anledning att tvivla på
2. okänd för allmänheten; obetydlig
#
Kommentera eller pinga (trackback).