dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Britta Persson: Top Quality Bones and a Little Terrorist
Top Quality Bones and a Little Terrorist Britta Persson
2006
Bonnier Amigo
6/10

You make me wanna dance

Som jag har lyssnat på ”Demo 1″ och ”Demo 2″ och velat tycka om dem mer än jag gjorde. De sålde ju tusentals för en frivillig tjuga stycket och det kändes så sympatiskt och försiktigt fast melodierna var konturlösa, texterna rakt dåliga och sången snudd på krystad. Jag tyckte om ”I Miss” och ”All I Know” men tyckte det hände för lite.

Så kom EP:n ”Found at Home” förra året. ”When You Leave” från ”Demo 2″ var inte utan att det krullade sig på armarna även om den verkade i rakt nedstigande led från kollegan Kristofer Åströms grubblande melodier. Men de introverta spåren gick inte att nå fram till även om jag ville kalla dem simpla. Skygga ballader utan hook som inte tog mig någonstans.

”Top Quality Bones and a Little Terrorist” är Britta Perssons debutalbum som släpps två och ett halvt år efter de hemkopierade demoskivorna. Som jag hoppas på rakryggade melodier och avspänd sång. Sång med öppna istället för slutna ögon.

Omslaget med en bortvänd Britta utstrålar en energi som i inledande ”Winter Tour” koncentreras i Peter Hermanssons vandrande piano och under albumets knappt fyrtio minuter raderar min tvivlan. Britta Persson sjunger okonstlat och stundom nästan släpigt avslappnat. Melodierna är mer direkta. Samtidigt mindre förutsägbara. ”You Are Not My Boyfriend” är rakt dansant. Det kan vara så att jag dansar för att alla slags slagverk vid det laget (spår sex) är sjukt efterlängtade men Hyvönen-pianot i ”Low or Wine” har ändå redan stampat in takten. Kanske är det så att ”You Are Not My Boyfriend” är fortsättningen på ”I Miss”. Kanske därför. Det finns inget bättre än när en singer/songwriter blir förbannad och det börjar hända saker. Jag vill ha min singer/songwriter dansandes.

Visst finns det plats för allt det andra också. Introverta skildringar av privata tilldragelser. Försiktigt plockande på en gitarr till en stark och klar stämma. Men det blir aldrig så där hjärtgripande att man kiknar och därför tycker jag om den dansande Britta Persson bättre.

Maria Gustafsson

Publicerad: 2006-09-14 00:00 / Uppdaterad: 2008-01-10 11:26

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3851

5 kommentarer

demosarna sålde för att de gick rakt in i hjärtat. texterna är visst inte dåliga, egna kanske.. men jag gillade. gillade allt. har inte skivan än, men bör köpa den..

Medlem 2006-09-14 09:53
 

Gud vad många femmor och sexor… Nu kan det ju såklart inte hjälpas men tråkiga betyg i alla fall.

Medlem 2006-09-14 14:39
 

Snarare you make me wanna go to sleep…

Marit Bergman? Cheap Trick? Mando Diao? Tom Petty? Kasasbian? The Young Knives? Mötörhead? Sparklehorse? osv.

Medlem 2006-09-14 16:29
 

Marit Bergman – Inte lika bra som förra skivan – 6/10

Cheap Trick – Oväntat bra, men inget jämfört med det gamla grejerna 5/10

Mando Diao – Trist, som vanligt 5/10

Tom Petty – Säkert kul för de inbitna Tom Petty-fansen, men inte för någon annan – 6/10

Kasasbian – Englands tristaste band – 3/10

The Young Knives – Fräscht och trevligt, som XTC – 7/10

Mötörhead – Mötörhead 6/10

Sparklehorse – Fina melodier, som vanligt, men lite trist – 7/10

sholko Medlem 2006-09-14 16:58
 

OK! Tack!

Medlem 2006-09-14 17:04
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig