Varken Tyskland eller Chile har så mycket att göra med merengue eller calypso men trots det har Uwe Schmidt med bakgrund i båda länder lyckats föra dessa musikstilar in i folks medvetanden med bravur. Efter att ha hängt och knåpat i Frankfurts electronicascen under 90-talet flyttade han till Chile och snörade om sig till Señor Coconut.

Detta alterego tillverkade latinversioner av populärmusik i sådana bländande tappningar att få kunde stå still. Mest uppmärksammad blev ”El Baile Aleman” (Den Tyska Dansen) där Señor Coconut och hans band gjorde om Kraftwerks låtar i latinversioner. Oj vad det svängde.

Tanken bakom ”Yellow Fever” var att Señor Coconut funderade på vad han skulle göra om han blev skeppsbruten och fann sig uppvaskad på en öde ö, viktigare än mat och skydd (man kan ju äta kokosnötter) är förstås musik. Här kommer tanken på ”desert island discs” in. Ett program med den titeln sänds på Brittisk radio. Intressanta och kända gäster bjuds in för att prata om sina liv och spela sina absoluta favoritlåtar. De tio låtar som de skulle ta med sig till en öde ö.

(Detta program har många ökända episoder, som operasångerskan som bara spelade sina egna låtar och Eric Clapton som när han blev tillfrågad vad, om han bara fick ta med sig ett föremål, han skulle välja. Han kunde inte välja mellan en flaska champagne och en naken kvinna tills programledaren iskallt sa: ”En gitarr kanske?”)

Hur som helst, Señor Coconut skulle fiska upp sin mp3-spelare där på ön och den skulle vara fullpackad med Yellow Magic Orchestras musik (och förmodligen vara vattentät). Problemet är bara vad man gör när batterierna tar slut. Lösningen på problemet enligt Coconut är att ett magnifikt band som råkar vara Señor Coconuts band också är skeppsbrutna. Så han lär dem snabbt sina tio favorit-YMO-låtar.

Dessa finns alltså inspelade på denna skiva. För de som inte känner till Yellow Magic Orchestra kommer här en liten introduktion: De var en Japansk trio som spelade techno-pop och var allmänt kultförklarade, gruppen existerade mellan 1978 och 1993.

Mellan dessa tio låtar finns tio interludes som har snickrats ihop av Señor Coconut och ett helt gäng av musiker som Towa Tei, Mouse on Mars och de fantastiska Schneider TM.

För stenhårda fantaster av Señor Coconut och/eller Yellow Magic Orchestra är detta säkert en fröjd. Speciellt eftersom alla tre medlemmar i YMO medverkar i remixarna vilket gör skivan till en slags sluten cirkel. För andra är det en rolig lyssning men kanske inte något som kommer läggas till i världshistorien. Ett som är säkert är att det svänger mycket, till exempel ”The Madmen” skulle kunna liva upp vilket dansgolv som helst.