dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Gram Parsons: The Complete Reprise Sessions
The Complete Reprise Sessions (CD-box) Gram Parsons
2006
Rhino/Warner
9/10

Förlorat och återfunnet

Lyssna

Sök efter skivan

Det susar och durar i inspelningen från WBCNs radiostation när Emmylou Harris och Gram Parsons sjunger ”Sin City” med hjälp av N.D. Smart. Inspelningen står i stark kontrast till den remastrade ”GP” som ligger på samma skiva. Skivan innehåller även ett par spår där Parsons berättar om hur han träffade Emmylou Harris och bakgrundshistorierna till några av de låtar som återfinns på ”GP”. Dessutom finns här en skakig men vacker version av ”Love Hurts” som skulle finnas på hans följande album. Inspelningen från radiostationen ingår förstås i marknadsföringen av ”GP” men jag kan ändå tycka att bonusspåren tar bort en del av magin på originalalbumet, som nu dessutom ges ut med en betydligt förbättrad ljudåtergivning. Men det var inte dit jag ville komma.

Versionen av ”Sin City”, The Flying Burrito Brothers fantastiska melodi från ”The Gilded Palace of Sin”, skriven av Parsons och parhästen Chris Hillman, är inte längre långsam och nasal. Hillman ersätts av Harris och Parsons röst har aldrig, trots suset, känts klarare och närmre.

Jag är lite väl fascinerad av Gram Parsons röst. Men jag är i gott sällskap. Det är inte för inte han fått titeln från Bernie Leadons ”God's Own Singer” som ett epitet. Jason Walkers bok ”God's Own Singer” står fortfarande, sedan flera år tillbaka, oläst i bokhyllan men jag tar ut den ibland och tittar på den. Parsons fascinerande levnadshistoria känns aldrig, nördar må inte hålla med, lika viktig som hans musik. Eller snarare hans röst.

Det är inte särskilt ofta jag lyssnar på den dubbelpaketerade lågprisutgåvan av ”GP” och ”Grievous Angel”. Visst är den fantastisk men mitt behov av enkel countryrock och ballader är inte ofta överhängande. När jag tar fram skivorna är det istället hjärta, smärta och fantastisk stämsång jag saknat. Inte Elvis Presleys gamla musiker från Las Vegas.

Hade jag inte haft ”She”, ”$1000 Wedding” eller ”The New Soft Shoe” i samlingen hade jag varit en halv människa. ”The Complete Reprise Sessions” gör mig skakig när jag återigen drabbas av Parsons röst. Nu i förbättrad kvalitet och i intervjuer där han är allvarlig i ena stunden för att nästa stund fnittra i bakgrunden med sina bandkompisar. Och precis när jag trodde jag var som töntigast hittar jag karaoke-versionen av ”Return of the Grievous Angel” som bonusspår på cd två, den med den remastrade ”Grievous Angel”.

På de två remastrade albumen, ”GP” och ”Grievous Angel”, följer en cd med alternativa tagningar från de båda inspelningarna. Tre av spåren har tidigare givits ut på albumet ”Sleepless Nights” tillsammans med inspelningar av The Flying Burrito Brothers. Även om här finns ännu en version av låten ”Sleepless Nights”.

Flera av de alternativa versionerna är tidiga tagningar med osäkra men charmiga stämmor och en snällare countryrock än albumversionerna. ”Streets of Baltimore” är avskalad ned till gitarr och bas och i ”We'll Sweep Out the Ashes in the Morning” är Harris stämma mer trevande och mild än i den starka albumversionen. Det är som att tjuvlyssna på bandet repa inför albuminspelningarna. Radioinspelningarna är som samtal från turnébussen.

Redan 1976, tre år efter Parsons överdos, hjälpte Emmylou Harris till att ge ut albumet ”Sleepless Nights”. Nu har hon hjälpt James Austin att sammanställa ”The Complete Reprise Sessions”, med spår som troddes vara förlorade, och skrivit en kort text i den medföljande boken som berättar om inspelningarna av de två albumen. De album som var startskottet för hennes karriär var slutet för Parsons. Redan innan ”Grievous Angel” kom ut var han död. De inspelningar som finns med honom är därför få. Ett antal skivor med live- och ”förlorade” inspelningar har getts ut. ”The Complete Reprise Sessions” är betydligt mer påkostad än de tidigare, som ofta varit i dålig ljudkvalitet och med taffliga omslag. När tidigare samlingar fokuserat på en person som är död och borta fokuserar den här utgåvan på den levande och upptäckande Parsons. Återgiven med den allra mest klara och gudomliga röst.

Maria Gustafsson

Publicerad: 2006-08-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-06-07 16:33

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3799

6 kommentarer

maria säger:

Grejen är att jag fick sluta skriva innan jag ens hade kommit igång för det blev så jävla långt. Jag borde bara ha fortsatt. Ingen läser ju ändå.

Nad säger:

jag läser nu

Nad säger:

tror inte att cosmic american music riktigt är grejen 2006. den skulle ha kommit 2002.

maria säger:

Ja

maria säger:

definitivt

Nad säger:

då var nudiejeans och kaontri grejen hela dagen, och hela natten

Nad säger:

sjyst recension. fan, jag vill också få såna här grejer gratis.

Medlem 2006-08-09 15:30
 

ERROR! ERROR! DAS FORUM IST FULL!

Medlem 2006-08-09 20:44
 

Nu spisas: GY!BE

Trist utan forum…

Medlem 2006-08-09 20:57
 

Assa jag jobbar med datorer va, och i sana här lägen är det bara att skaffa mer minne. Assa det handlar om sa kallade harddiskar. "Permanent backup storage facility" som vi säger i branschen. Jaaeeooojora sa äre serru.

Medlem 2006-08-09 21:26
 

testing

Medlem 2006-08-09 21:31
 

Det där med CD-boxar är svårt. Överflödiga alternativa versioner av taskig kvalitet, studioflams och en flådig box som får ta över när man är för gammal för att ha skolmästerskaps-/pojkfotbolls-priserna framme i hyllan. Undantag finns givetvis. Och det här kan ju aldrig vara dåligt. Jag vill också få gratisprylar. När lottas första Irene-badbollarna ut på dsc?

Medlem 2006-08-10 13:50
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig