Äntligen går saker åt rätt håll. Det etnostickade regnbågsfärgade fodralet har ersatts av en dress som klär kanadensiskan Nelly Furtado betydligt finare. För att ge karriären en puff i ny (och oväntad) riktning har celebra Timbaland placerats bakom spakarna. Och med världens kanske främste R&B-producent lämnas det inte mycket utrymme åt singer/songwriter- och folkloreutsvävningar.

Jag vet att det är många som är missnöjda och tycker att Nelly Furtado svikit någon sorts högre ideal, ”sålt sig” till den onda kommersialismen eller försökt kopiera Gwen Stefanis nydaning. Men hennes röst, som tidigare varit så gnällenerverande, kommer först nu till sin rätt. Pretentionerna är mindre men lekfullheten densamma. Resultatet av hennes låtskrivartalanger i kombination med Timbalands professionalism är nästintill lysande.

”Maneater” är ett utmärkt singelval med sin hjärnklistiga refräng och basen som är så karaktäristisk för Timbaland. ”Do It”, ”Say It Right” och ”Wait For You” visar att den bohemiska ådran går utmärkt att förena med rolig musik. Det är både dansgolvsdans och indiska toner. Skivans avslutande spår, den infernaliskt fina ”All Good Things (Come To An End)”, är också det bästa. Men så har ju Chris Martin varit med och skrivit den också. Några småtrista popballader drar ner betyget, men större delen av skivan är värd en hård repeatomgång.

Jag har för övrigt inte sett videon till vare sig ”Promiscuous” eller ”Maneater” men jag har förstått att många har åsikter om dem. För att plagiera en viss Laleh-recension: Bara sexiga R&B-videor på MTV kan göra så många så arga.

När det gäller musiken har Nelly Furtado aldrig låtit bättre.