dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Boo Yaa Tribe: Angry Samoans
Angry Samoans (CD) Boo Yaa Tribe
2006
First Kut
9/10

Arga samoaner

Lyssna

Sök efter skivan

Vissa tycker att Snoop Dogg, som slänger upp fyra fingrar i vädret med en tillhörande blå bandana i bakfickan, är definitionen på Gangsta Rap. Andra tycker att 50 Cent, med en bar överkropp och en Glock pekandes mot kameramannen, är det som skall kallas Gangsta Rap. Jag själv, envis som jag är, vill dock inte kalla det Gangsta Rap förrän det är killar som Boo Yaa Tribe som står för musiken.

Boo Yaa Tribe är sex jättearga samoaner som över riktiga instrument berättar om det hårda vardagslivet i deras gängstyrda område. Det är många faktorer som gör dem till en intressant grupp. Inte minst deras bakgrund, som torde spela en väldigt stor roll i sammanhang som dessa, då den här sortens hiphop handlar om just gangsterhistorier. Därav mitt logiska val att kalla det för Gangsta Rap.

Det började i Los Angeles. Närmare bestämt i stadsdelen Carson där gängbildning inte är en ovanlig företeelse. Deras enorma kroppshyddor samt tatueringar talar sitt tydliga språk – fängelset är något som samtliga besökt. Detta har även bekräftats av bröderna själva, och det finns inga som helst skäl till att tvivla på deras ord.

Så kom dagen. Vändpunkten när det uppdagades för de unga gängmedlemmarna att deras livsstil måste förändras – en av bröderna skjuts ihjäl i en gängrelaterad skottlossning. Efter att de tagit en paus hos en släkting i Japan, för att komma bort från det hårda stadslivet, återvänder de fyllda av ambitioner till Los Angeles med ett nytt mål i sikte – en musikkarriär.

Nu sitter jag med deras senaste album. Efter att ha börjat som en rockgrupp har de nu konverterat helt till hiphop med rockiga inslag. De rockiga inslagen är för en gångs skull inte samplade, utan spelas av Boo Yaa Tribe själva, och det gör de bra. Eftersom det är ett hiphop-album begär jag inga Neil Young-liknande gitarrsolon. Jag nöjer mig med det halvavancerade elgitarrspel som det bjuds på, som för övrigt skulle kunna ackompanjera vilken ”Training Day”-scen som helst där gängmedlemmar syns till.

Med en hes röst kombinerar Paul, eller Ganxta Ridd som han kallas i bandet, lite halvfunkig sång med aggressiv rap. På skivan får vi flera gånger höra Pauls gänghistorier som han så villigt delar med sig av. ”Breakin' Lyfe Sykos”, som är det tredje spåret på skivan, inleds maffigt med skrikande gitarrer samt dundrande trummor, för att sedan fortsätta med en text där det beskrivs hur en dag som gängmedlem kan vara, och jag förvånas över hur glorifierat de framställer gängkulturen. Detta är något som förekommer ett flertal gånger i flera låtar på den här skivan. I låten ”Bang Bangin'”, som inleds med en konversation mellan en Boo Yaa Tribe-medlem och en annan person som skall föreställa en rekryt i sammanhanget, påpekar Boo Yaa Tribe-medlemmen tydligt hur viktigt det är att rekryten är redo att satsa sitt liv på gängkulturen. I samma låt hör vi även Paul flera gånger säga att han fortfarande representerar sitt gäng.

Att någon av bröderna dock skulle vara aktiva gängmedlemmar betvivlar jag starkt, men jag kan ändå inte låta bli att ständigt förvånas över deras inställning till gängkulturen efter incidenten med deras bror. Å andra sidan vet vi också att rappare överlag håller sin bakgrund kär, och Boo Yaa Tribe skall väl inte vara något undantag.

Sammanfattningsvis är det här albumet i närheten av perfektion. Det passar in vid tillfällen man vill hata, såväl som en solig sommardag med en kall öl i handen. Det enda jag saknar är ett sentimentalt spår. En låt som ”Baller's Prayer”, som finns med på ett av deras tidigare album från 2000. Detta är dock bara ett önskemål från undertecknad som är en sann fantast till hiphop-låtar med detta tema, och utöver det har jag inte några invändningar alls.

Har du tidigare lyssnat på Boo Yaa Tribe är detta bättre än deras tidigare material. Har du däremot aldrig hört talas om dessa hårda grabbar är detta en exceptionell introduktion till deras musik, där de verkligen visar vad de är kapabla till.

Magnus F.

Publicerad: 2006-05-27 00:00 / Uppdaterad: 2006-05-27 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #3723

12 kommentarer

En gång i tiden fanns det ett riktigt bra amerikanskt punkband som hetter Angry Samoans. Kan vi inte prata om dom istället?

Medlem 2006-05-27 00:47
 

En gång i tiden fanns inte sketen gitarrdriven musik. Kan vi inte gå tillbaka dit istället?

Rock förpestar tamigfan allt det rör vid. Rockig soul, rockig dance eller rockig hiphop; gitarrerna borde kremeras en gång för alla.

Medlem 2006-05-27 01:31
 

bara så ni vet…jag har deras första…på vinyl!

bra saker är den.

Medlem 2006-05-27 01:52
 

Det finns ju en sån där "Parental guideance" sticker på omslaget så det är säkert "äkta". Massor av biiiaaaatch, hoes och bling bling uppblandat met ett och annat käckt motherfucker. Sånt som taniga, svenska medelkasssnubbar från villaförorten går igång på.

Medlem 2006-05-27 09:54
 

dom har snott mitt nick till sitt skivnamn, samoanjävlarna

Medlem 2006-05-27 10:28
 

Men imorgon kommer väl Pearl Jam-sågningen?

Medlem 2006-05-27 11:25
 

bara töntar går igång på att ett band är "gangsta"

Medlem 2006-05-27 15:06
 

det enda jag hört med Boo Yaa Tribe är den lysande Another Body Murdered som de gjorde med Faith No More.. borde kanske kolla upp denna.

Medlem 2006-05-27 16:25
 

Arga Gnarp-bor är mycket mer intressant här i sverige. Nya Kristet utseende!!!!!!

Medlem 2006-05-27 16:59
 

Anledningen till att jag tog upp deras tidigare förflutna inom gängvärlden är för att hela plattan handlar om det, och för att deras historier skall bli trovärda tycker iallafall jag att deras bakgrund skall stämma överens med texterna.

Ni som lyssnar på hiphop vet att många av de kommersiella rapparna lever på en image som är helt och hållet påhittad, och utan att glorifiera gängkulturen tycker jag ändå att det är intressant att dessa grabbar faktiskt har det förflutna som dom påstår dom haft i låtarna. :)

Dessutom, om ni som klagar över gäng-delen hade läst allt, hade ni även sett att jag förvånas över glorifieringen av gängkulturen, men jag förstår också att det är roligare att klaga. :)

mina fem ören

MVH

Magnus F Medlem 2006-05-27 17:00
 

nz: Du känner förmodligen redan till den, men om inte: kolla in filmmusiken till "Judgment Night", där "Another Body Murdered" är ett av spåren. Gillar du den låten gillar du sannolikt också resten på albumet.

Ola Andersson Redaktionen 2006-05-27 17:56
 

Grymt band, måste kolla upp, läs; ladda ner, detta…..

Jim Profit Oregistrerad 2007-07-30 14:30
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig