Det var längesedan jag fick den här positiva, glada känslan av svensk hiphop. Jag brukar mest bli provocerad av de styltiga rimmen, stora komplexen och tråkiga produktionerna. Det är liksom mest skönt att de irriterande hobbygangstrarna – som kommer i olika färger och format, vissa är piratkopior av amerikanska förebilder, andra rättvisemärkta med sprayfärg på händerna och en svag colombiansk arom – är förpassade till diverse interna forum på nätet.

Men Supersci, tidigare Superscientifiku, överraskar.

Mats Nileskärs krämiga stämma är kanske inte den djärvaste introduktionen, men det är också min främsta invändning. För sedan brakar det loss. Vemodiga singeln ”On The Grind” klår både Danielsson-affärer och Big Brother-vinster med hästlängder om vad som är roligast att tjata hål i huvudet med just nu. Gästande Chords briljerar. Det gör också Remedeeh med sin medverkan på tre av skivans 14 spår, varav ”Get!” är ett. Blåsslingorna, flytet och skickligheten som genomsyrar hela utförandet imponerar. Underbart svängiga ”Move On” med Tobias Samuelsson på refrängen visar ännu ett prov på att Supersci kan hantera begreppet ”jazz” i kombination med hiphop utan att bli vare sig smetiga eller fåniga.

De många likheterna med amerikanska Little Brother och det pyttekorta inslaget av klassiska Poor Righteous Teachers suddar bort det sista som fanns kvar av min sura min.

När den här recensionen går upp på sidan är jag på Nefertiti i Göteborg och dricker öl och kollar på de fagra pojkarna som kallar sig Supersci. Förhoppningsvis gör de en väldigt bra spelning, och jag står där och guppar framför scenen, belåten över insikten att även den mest fördomsfulla och nitiska ”hataren” kan bli överbevisad.