The Alarm bildades först 1978 i Rhyl i Wales under namnet Seventeen och man var förband åt bl a Stray Cats. 1981 tog man namnet The Alarm och 1983 släppte man sin första platta, en självbetitlad Mini-LP.

Året efter kom debutalbumet ”Declaration” som gick upp på topp 5 i England när det släpptes.

De har sålt mer än 5 miljoner album, de har haft 14 Top 50-singlar och släppt sju album tills nu och de var pionjärer i att använda sig av akustiska gitarrer i rockmusik!

Idag består deras fanclub, MPO (Mike Peters Organization), av ca 20 000 medlemmar! För 14:e året arrangerade man i januari ”The Gathering” ett evenemang där tusentals fans från hela världen kommer till Rhyl, Wales för en helg med konserter, fotbollsturneringar och em massa festande där bandet självklart umgås med fansen! Unikt!

The Alarm splittrades 1991 och därefter har sångaren/låtskrivaren Mike Peters släppt 3 soloskivor, han har haft ett band ihop med Billy Duffy (The Cult) som gick under namnet Coloursound. Han har även ett projekt/hobbyband som heter Dead Men Walking, som består av honom själv, Slim Jim Phantom (Stray Cats), Captain Sensible (The Damned), Kirk Brandon (Spear of Destiny).

Idag består The Alarm MMVI av:

James Stevenson (gitarr: the Cult/Generation X/Chelsea), Craig Adams (bas: Sisters of Mercy, The Cult/The Mission) och Steve Grantley (trummor: Stiff Little Fingers).

Mike drabbades av cancer 1996, (lymphoma) blev frisk från den men i december 2005 meddelade han på hemsidan att han återigen drabbats av cancer, denna gång en obotlig form av leukemi. Trots detta så jobbar han för fullt med plattan ”Under Attack” som är det första de släpper på ett stort skivbolag.

Första spåret på plattan är ”Superchannel” som även släpptes som singel i England och gick upp #24 på officiella singellistan och som #1 rock-singellistan! Låten börjar i ett frenetiskt tempo med en ivrigt bankande Steve Grantley och en gitarr med ett riff som sätter sig direkt, det är en kanonlåt! Sedan fortsätter det med ”Without a fight” som delvis handlar om Mikes kamp mot cancern och låten är en klassisk punklåt med en stark refräng och gubbarna visar här att de rockar hårdare än t ex Green Day som bara var barn när punken dök upp och de här gubbarna lirade för fullt! Bästa låten i mitt tycke!

”Cease and desist” är en punkdänga à la 1977 i Clash-stil, ”It's alright / It's OK”, skulle nog vara en list-etta om U2 hade gjort den.

Man visar upp en del olika ansikten med låtarna och en del låter mer som ”vanlig” stadion-rock och en del som punk och det finns även lite ”grunge”-sväng i ett par låtar och det ser jag som en styrka då det aldrig känns ensidigt. ”My Town” skrev Mike när terror-dåden i London var aktuella och den handlar till viss del om detta men även om hemstaden, Rhyl.

På avslutningslåten ”This is the way we are” sjunger Mike om sin uppväxt och låten är en ödmjuk hyllning och återkoppling till hans bakgrund och folk som har format honom till den han är.

Alarm är ju även kända för sina ”whooaa-whooaa”-rop och allsångsrefränger och det finns även på den här plattan vilket uppskattas av många och ogillas av en del pretentiösa musikjournalister. Jag älskar det.

Albumet känns fräscht, och det låter riktigt bra om produktionen. Bandet låter riktigt tajt och det sprakar av energi och spelglädje om dem!

Mike Peters röst låter kanske bättre än någonsin och jag hoppas att folk INTE jämför honom med U2-Bono igen. Kanske finns det viss likhet i rösterna men de sjunger inte på samma sätt och de är även vänner och banden turnerade ihop i USA redan 1984.

Det enda jag har att invända mot albumet är att ett par låtar, ”Few and far between” och ”I never left I only went away” känns som utfyllnad och den borde kanske ha innehållit 11 låtar istället för 13 och då hade den fått 9/10 i betyg av mig . Helheten förlorar alltså något på de två låtarna.

Det är ändå en riktigt bra platta som borde tilltala många, som gillar t ex U2, Green Day, Foo Fighters, Kent m.m. Rak och ärlig rock'n'roll som gör mig lycklig!