Den här skivan kom för mer än en månad sedan. Inte oväntat kom den lite på skam.

För visst är det här en resa till 60- och 70-talets mer gitarrbaserade oaser och skramliga källarlokaler. Jag tror jag har hört det förut.

För det här är liksom som ”Who will Buy These Wonderful Evils” (Del 1-3), fast på riktigt. Just nu, idag.

Eller inte det heller. För ”3WD” nosar mer och mer på lite mörkare 70-talsrock på andra sidan månen. Fast med zeppelinare så klart.

Och det är välspelat och det har hyfsat starka melodier. Men det håller inte precis lyssnaren i något gastkramande grepp. Texterna är dock skojiga (ja eller allvarliga). Det finns både underfundigheter och klurigheter i rätt så rolig engelska. ”Not even close” är ett rätt bra exempel. Men titlar som ”Misbehaving in the Summernight” och ”Chewbacca” lovar mer.

Detta är grejen för dig som drömmer dig tillbaka, och vill kunna höra det gamla live. För här uppfinns inte hjulet igen. Här är det recycling på hög nivå.