dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Kazumasa Hashimoto: Gllia
Gllia (CD) Kazumasa Hashimoto
2006
Noble/Dot
8/10

Sagopop made in Japan

Lyssna

Sök efter skivan

Egentligen borde det vara en omöjlig reaktion på något så fundamentalt genomsympatiskt och älskvärt men vid något tillfälle när Gllia strömmat ur högtalarna har jag bara velat skrika – ”Kom igen Kazu! Släpp tonerna loss, det är vår!” – för att lika snabbt besinna mig och inse att det är precis det Kazumasa Hashimoto gör. Fast han gör det på sitt eget charmigt försynta och eleganta vis. Att kalla det för stämningsmusik är en lite orättvis förenkling men samtidigt inte allt för långt från sanningen.

I ett konstant romantiskt skimmer fyllt av fantasifull sagopop målar Hashimoto melodier med flyhänta penseldrag och mjuka pastellfärger. Kompositioner som klingar av väna xylofoner, klockspel, pianon och gitarrer, ömsinta stråkar och mjukt blås. Musik mättad av välljud och toner men också spröd och lättflytande som den tunnaste av vårisar. Så försiktigt framförd att den nästan hotar att försvinna om man råkar viska för högt.

Emellanåt skiner Hashimotos klassiska skolning genom väldigt klart, framförallt i de instrumentala spåren som Ruinruin och 001 [far] som i sin mer nedtonade framtoning utstrålar samma ömsinta melankoli som Airs filmmusik till The Virgin Suicides. Men annars handlar det mestadels om svävande statiskt brusande pop i ultrarapid. Lekfull i sin uppbyggnad men gjord på allra största allvar. Ibland som i Gllia och den kongenialt betitlade Drama storslagen och dramatiskt vacker, i Ne Connissons med harmonier som närmar sig amerikansk FM-rock och i Monochrome Prome i form av finpop med släktskap till The Divine Comedy.

Gllia är i all sin komplicerade enkelhet ett nytt litet elektroakustiskt mästerverk signerat Kazumasa Hashimoto. För varje lyssning tar den ett allt fastare tag om hjärtat och kisar jag tillräckligt mycket kan jag svära på att det nu börjar växa färgglada blommor ur mina högtalare.

David Drazdil

Publicerad: 2006-04-07 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-22 23:19

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3663

10 kommentarer

Är det coolt att vara först? Det verkar vara så många som tycker det.

Medlem 2006-04-07 02:18
 

En rent allmän fråga, David; du vet möjligtvis inte vilken recension som fått flest kommentarer på dagenssskiva NÅGONSIN! Jag är lite nyfiken på det svaret, nämligen…

Medlem 2006-04-07 02:42
 

Freddan: Det är Kent – Vapen & Ammunition.

Medlem 2006-04-07 03:35
 

Det är Fredag. Japan är långt borta. Dom är konstiga. Deras musik är konstig. Men Yellow Magic Orchestra var bra.

Medlem 2006-04-07 07:53
 

Freddan: Jag är nästan helt säker på att cleaner har gett helt rätt svar men om du vill dubbelkolla är det bara att söka på Kent i arkivet och börja räkna. För en Kent-recension är det alla gånger.

David Drazdil Redaktionen 2006-04-07 09:07
 

då tackar vi för de svaren

Medlem 2006-04-07 09:10
 

Jag tycker att den här verkar helskön. Bra recension, för övrigt?

Är den bättre än Yupi? Den anser jag vara en av de bästa i sitt slag.

Medlem 2006-04-07 10:20
 

Super Am I: Den är åtminstone inte sämre och gillar du Hashimoto lär du inte bli besviken. Kolla även gärna någon av länkarna ljudspår för att höra hur "Gllia" låter.

David Drazdil Redaktionen 2006-04-07 21:07
 

det här är nästan det enda tips från dagensskiva, förutom enstaka hiphop-tips, som varit något att hänga i granen. som gutevolk fast roligare, och jag borde helt klart kolla dotshop mer.

Medlem 2006-04-08 03:33
 

UNDERBAR skiva!

Medlem 2006-04-09 13:36
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig