Efter att i snart två decennier ha förkroppsligat den brittiska popdandyn tog så Neil Hannon begreppet ytterligare ett steg förra året när han som ena halvan av duon The Duckworth Lewis Method släppte ett konceptalbum om en synnerligen ärkebrittisk företeelse med programförklaringen: A kaleidoscopic musical adventure through the beautiful and rather silly world of cricket. […][...]

Kända för storslagna arrangemang och orkestreringar där stämningen har varit överordnad de originella och lättflyktiga melodierna gjorde Efterklang helt om vid inspelningen av Magic Chairs. Istället för att börja bygga upp den direkt på sedvanligt sätt bröt de ner musiken till sin absoluta grund för att först därefter börja fylla ut den. Arrangemangen och harmonierna […][...]

Egentligen borde det vara en omöjlig reaktion på något så fundamentalt genomsympatiskt och älskvärt men vid något tillfälle när Gllia strömmat ur högtalarna har jag bara velat skrika – ”Kom igen Kazu! Släpp tonerna loss, det är vår!” – för att lika snabbt besinna mig och inse att det är precis det Kazumasa Hashimoto gör. […][...]