dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Pillow: Flowing Seasons
Flowing Seasons (CD) Pillow
2006
2nd rec/dotshop.se
7/10

Dunmjuk melankoli

Lyssna

Sök efter skivan

Bakom namnet Pillow döljer sig multiinstrumentalisten Luca Di Mira som vanligtvis spelar klaviatur i vad som anses vara Italiens mest kända postrockband Giardini Di Mirò. Båda för mig tidigare fullständigt obekanta namn men att Di Mira har sina rötter i postrock märks stundtals på hans solodebut Flowing Seasons.

Inte så att Flowing Seasons har postrockens pulvriserande urkraft, här handlar det snarare om en viskning i jämförelse, men i uppbyggnad och dynamik finns likheterna. Kärnan i Di Miras musik är i grunden okomplicerade repetitiva ackordföljder och brottstycken av melodier som dansar runt varandra och stegras innan de krockar, smälter ihop med trasiga rytmer och till slut växer till något som är betydligt större och oftast också mycket vackrare än summan av sina delar.

Djupt melankoliska och stämningsfulla musikstycken som stundtals snuddar vid Henryk Goreckis avskalade pianostycken och andra gånger drivs fram av försiktigt återhållna underliggande popmelodier. Det senare som mest påtagligt i de spår där Patrick Zimmer står för sången. I trasiga Cut-Out-And-Keep Quarrels i form av en pumporgelledd suggestivt rullande sorgesång medan Mixologists and Waifs istället är så klockren malande triangelplingande shoegazergospel att Jason Pierce redan lämnat in en anmälan om patentintrång.

Att Di Mira är en fena på att bygga upp stämning och vackert mäktiga ljudbilder är inget man behöver tvivla på efter Flowing Seasons. Med sparsmakad instrumentering, oftast inte mer än klaviatur, gitarr, några helt fantastiska stråkstämmor och knastriga beats, tillsammans med en finstämd produktion spacklar han igen sina krackelerade ljudväggar med mjuka släta harmonier. Ibland förlitar han sig lite för mycket på rent stämningsbyggande som, oavsett hur vackert det är, inte fastnar på samma sätt som de mer melodiösa spåren.

Fast så länge det uppvägs av lättflyktiga snösmältarballaden Song for Beginning och makalöst vackra minisviten With the Passing of the Seasons med sina vemodigt blödande stråkar finns det faktiskt inget annat att göra än låta huvudet sjunka ner i sin nya italienska favoritkudde.

David Drazdil

Publicerad: 2006-03-19 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-22 23:37

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3640

2 kommentarer

Först… klockan är 0850 cirka på söndagsmorgonen skärpning nattsuddare

Medlem 2006-03-19 08:51
 

Någon som vet om han/Giardini har någonting med Migala att göra?

Medlem 2006-03-19 13:32
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig