Dilated Peoples fjärde album ger bara mer av samma lika och visar att det går att åka vidare utför tråkbacken. Dilated har från scenen visat att de skulle kunna bli Los Angeles säkraste partystartare vid sidan av Jurassic 5. Men på skiva har de inte visat mycket av de takterna sedan debuten. Jag saknar energin de delar med sig av från scenen.

”20/20″ blir kanske aldrig dålig, men den bränner å andra sidan bara till en knapp handfull gånger. Resten går på uttråkad rutin.

Första singeln ”Back Again” är en soulsomrig stänkare som dansar lika lätt som någonsin J5. Packad med så mycket crossover-potential att den redan blivit en tv-sportfavorit. ”Alarm Clock Music” är Dilated på hemmaplan, den bästa av de mest typiska DP-spåren och det enda som stannar kvar. I ”Kindness for Weakness” tar Talib Kweli över showen fullständigt samtidigt som DJ Babu lägger snygg scratch. Mötet med Capleton i ”Firepower (The Tables Have to Turn)” funkar mest för att den blir ett nödvändigt avbrott i den annars ganska jämntjocka och småsega sörjan. DJ-festen ”The One And Only” plockar poäng på publikinspelningen från Teaterladan.

Lyssna på ”Back Again” och ”Kindness for Weakness”. Blir du knockad kanske det finns anledning att lyssna vidare på övriga av ovan nämnda spår. Annars kan du notera att ”20/20″ anlänt och lämna den utan ytterligare åtgärd.