Katten är cool. Donald Fagen låter som han brukar. I Steely Dan, som sig själv. Det är strömlinjeformat, tillbakalutat och svängigt. Av temat ”Love, death and homeland defense” hörs det inte mycket. Åtminstone inte som jag föreställer mig att det skulle kunna låta. Jag måste nästan beskriva den här musiken som könlös. Den är minst sagt välproducerad. Varje litet ljud är putsat och välanpassat. Helheten känns minutiöst planerad in i minsta detalj. Entusiasterna kan säkert få öronorgasmer till den här skivan eller åtminstone kalibrera sin ljudanläggning.

För dig som inte har någon relation till Donald Fagen; Vad jag försöker beskriva är ett jazzigt popgroove för gubbar. Det låter som omslagsbilden ser ut. Alla nyanser och toner på rätt plats. Med väl avmättade reflexer. Sordinerade trumpeter, saxofoner och sköna toner från elpiano. Stadigt svängande bas. Välartat distade gitarrsolon. Skrivet av en skicklig låtskrivare. Spelad av de mest professionella musiker du kan tänka dig. För att alla ska få plats blir låtarna gärna fem, sex till och med sju minuter långa.

Trots detta svänger det. Eller kanske tack vare. Jag vet inte. Den här typen av musik brukar kunna bli så långtråkig att tystnad känns bättre. Men inte med Donald Fagen. Han skriver helt enkelt låtar som är för bra för att bli tråkiga.

Alla komponenter blottas redan i det inledande titelspåret. Svänget också. Sen slår hjärtat i stort sett i samma takt de femtiotre minuter skivan låter. När den slutar väljer jag varje gång att spela tre låtar en gång till; I sammanhanget nästan toksvängiga ”H Gang”, mjukt gungiga ”What I Do” och lätt funkiga ”Bright Nightgown”, en trivial dänga om döden.

Donald Fagen börjar bli gammal och förpackar sina tankar om döden och livet på snyggast möjliga sätt. Det låter ofarligt. Orden känns ofarliga fast de nog inte är det. Det känns lite ironiskt att dessa tankar kommer utgöra musikalisk fond i hotellbarer, mingel och välsorterade stereobutiker för entusiasterna. Men det är väl det som är grejen med Donald Fagen.

Han gör sin grej så snyggt att det är svårt att förstå vad han egentligen menar.