Jag växte upp i ett Sverige som gärna ville ta avstånd från nazismen och dess illdåd mot mänskligheten. Men det var något lurt med hela upplägget.

För hemma hos farmor lärde jag om hur drömmen om ett nytt Europa grusades i Spanien på 30-talet, och att vi redan då visste vad nazism och fascism var kapabla till. Deras mål och medel var inte okända. Vi visste. I alla fall trodde jag det tills jag kom till den kommunala grundskolans historielektion. Där fick jag reda på hur den svenska stolta samlingsregeringen redde ut den svåraste storm. Att vi inte visste vad som hände i Spanien, Tyskland och Italien. Att vår neutralitet räddade oss och möjliggjorde att vi hjälpte Europa att resa sig ur ruinerna. Men om vi hade vetat hade vi självklart ingripit kraftfullt.

Ja, grundskolan grundlurade oss. Det mesta flödade i ljus på 30- och 40-talet. Även om det fanns duktiga vaktmästare som gärna släckte. 1934 skrev Karl Gerhard ”I skuggan av en stövel” som ironiskt nog framfördes av Zarah Leander:

”Hon står i skuggan av en stövel,
Imperiet ger ej pardon,
kvinnor föda barn
för dess grottekvarn
i dag som förr i Babylon.
Vart avstånd minskas mellan landen
av luftskepp och av radion,
men trots vår kultur
byggs det mur vid mur
liksom förr i Babylon.
Frihet — med tänger
av järn man målar
din kind med negerblod.
Kring halsen hänger
man dödens strålar
enligt sista mode.
Du är en etikett för gangsters
och Hollywoods panoptikon,
där man vaneslött
säljer kvinnokött
såsom förr i Babylon”

Karl Gerhard visste. Så mycket att han 1940 till och med censurerades av den svenska regeringen för sin sång ”Den ökända hästen från Troja”. Karl Gerhard var elak. Skarp. Medveten. Rolig. Populär. Revykung. Hans form kom att bli kupletten, och musiken kom allt som ofta från Jules Sylvain.

Jag tyckte kanske att Magnus Uggla lyckades med att vara skarp och rolig på ”Den döende dandyn”. Men han var rätt plump. Inte visste jag att en av hans stora idoler och förebilder var Karl Gerhard. Men visst finns där angöringspunkter i elakheten och det som häcklar. Kanske i valen av teman. Men i finess är det ljusår ifrån (oberoende av vad Povel Ramel säger).

Så gör då Magnus Uggla sin skiva med tolkningar av Karl Gerhard. Jag var skeptisk redan när jag hörde att det var på gång. Av alla så tänker Magnus Uggla göra det här. Och covers på Karl Gerhard?

När skivan så hamnar i min skivspelare får jag nog ändå tänka om. Jag är nog glad att Magnus Uggla gör det här. För varför inte? Karl Gerhard är lika aktuell idag som 1940. Även revylåtar behöver få chansen att tolkas på nytt. Kupletten behöver en renässans. Revyn behöver påminnas om sina rötter i dessa förvecklingsfars- och buskistider.

”Magnus Uggla sjunger Karl Gerhard. Ett bedårande barn av sin tid” är en bra samling kupletter. En introduktion så god som någon till ett stycke svensk revyhistoria. Magnus Uggla gör det bra för att han är han, men det är en smått fantastisk produktion och ett bra arrangemang av Jesper Nordenström som får det att lyfta.

På gott och ont får Karl Gerhard oss att inse att hans texter som ”Spott ut”, ”Gungorna och Karusellen”, ”Jazzgossen” och ”En doft från den fina världen” visar att allt inte förändras så fort som vi tror. Att allt inte blivit sämre, utan lika. Att skrattet nästan kan fastna i strupen av seriositet.

Precis som på en bra revy.